Kindred

Om en bok är komplex räcker det sällan med bara en film för att återberätta den; man kan ha bättre möjlighet att få fram bakgrundshistoria, nyanser och psykologiskt djup hos personerna i en TV-serie. Men risken finns att manus och regi fyller ut med distraherande bihistorier, och tyvärr är det vad som har hänt med filmatiseringen av Octavia Butlers mästerliga bok Kindred. I originalhandlingen rycks Dana gång på gång tillbaka genom tiden från nutid till en plantage på 1800-talet. Att hon varje gång på något sätt räddar livet på sonen i huset gör ingen skillnad för de vita slavägarna som ser henne, en svart kvinna, som lägre stående.

Den stommen finns kvar i filmatiseringen, men bland de många saker man har lagt till är att det som händer Dana kan ha hänt andra i hennes familj tidigare. Det är en intressant idé men en hel del av möjligheterna det ger slarvas bort och berättelsens inre logik blir suddigare. Ännu mer irriterande är de många passagerna i nutid, där den redan pressade Dana ständigt är i konflikt med någon - de misstänksamma grannarna, den avoga mostern, Kevin, Kevins syster. Stressen från dessa scener drar fokus från det viktiga, Danas tillvaro i det förflutna.

Något filmatiseringen till en början gör mycket bra är att ge känslan av hot mot Danas liv. Här är hon i en helt oväntad miljö, bland fientliga människor och ett helt samhälle som är inrättat för att hålla henne nere. Hur skall hon någonsin kunna komma därifrån, tillbaka hem? Dock avtar denna känsla snart, trots att människor omkring henne hålls som slavar och behandlas grymt - vid ett tillfälle säger till och med Dana och Kevin till varandra att det känns som att de är på reträtt.

Ja, några andra förändringar från boken är att Dana ibland drar med sig Kevin genom tiden, och att Kevin här inte är hennes make utan en kille hon just träffat. Dock märks det i 1800-talsmiljöerna ingen skillnad på om Kevin och Dana skulle känt varandra en dag eller tio år, men det ger den fördelen att vi också kan se och höra hur plantageägarna talar med Kevin och vad de tror om hans underliga klädsel och möjliga ställning i samhället. Och varje gång Dana och Kevin skiljs åt är vi tittare lika oroliga som han för att Dana skall kastas tillbaka till nutid och Kevin bli ensam kvar. Det är dock inget som oroar Dana, då hon mystiskt nog verkar säker på att kunna hoppa tillbaka och ofta sticker iväg från plantagen på egen hand. 

De vita 1800-talsmänniskorna är så nedlåtande och brutala som man kan tänka sig, och de svarta slavarna försöker överleva så gott de kan. Dana och Kevin är förstås omtumlade av att ha kastats bakåt i tid och rum, men talar och beter sig ogenomtänkt och konstigt och man önskar att de kunde vara listigare. Tillbaka i 2000-talet är grälen och misstron ännu mer frekventa från den envist oförstående omgivningen. Allt detta senare, snarare än det orätta och förkastliga i att hålla andra människor som slavar, gör att stressnivån är hög genom hela serien. Då den inte blivit förnyad för en andra säsong är det min rekommendation att inte börja titta på Kindred, särskilt inte om man håller boken högt och inte vill se dess innehåll omgjort till en thriller.