Magic Mike's Last Dance

Vi som har följt Magic Mikes resa sedan första filmen vet att hans, och kollegernas, dans är något dyrbart för både dem och damerna. I andra filmen, Magic Mike XXL, behövde killarna vinna tillbaka sitt självförtroende och sin styrka i dansen - sin förmåga att trollbinda en kvinna med sina roterande höfter. Och i alla filmer ser vi också hur anblicken av snygga, halvnakna män som dansar är en transformerande upplevelse för kvinnorna i publiken.

När filmen Magic Mike's Last Dance tar sin början har Mike åter lämnat dansen för annat levebröd, men den karriären har inte gått bra. Tveksamt, nästan blygt låter han sig ledas tillbaka till forna dagars glans av den förmögna filantropen Maxandra. Och ja, upplevelsen förändrar henne på samma sätt som en Manic Pixie Dream Girl kan skaka en man ur sina gamla banor.

Det underbara som Maxandra var med om vill hon dela med sig till ALLA kvinnor, och hon har medlen till att göra det - i London, på en teater hon skrapat åt sig i skilsmässan från torrbollen till exmake. Mike kastas in i en ny värld av avvaktande butlers med ett hjärta av guld, brittiska accenter och ett egentligen omöjligt uppdrag som kastas i hans famn utan noggrannare eftertanke: att skriva och regissera en föreställning med snygga manliga dansare som skall ha premiär inom en månad.

Vi kan alla vara tacksamma för att Maxandra får nog av det uttjatade "sätt en dam på en stol och jucka i hennes ansikte" som tog över Magic Mike XXL. Jo, det blir en del mer av det men också bättre koreografier där ett dussin snyggingar rör sig över hela scengolvet så att alla får se deras spelande muskler. Visst rör de sig för snabbt och akrobatiskt för att det egentligen skall vara sensuellt, men det är ett steg åt rätt håll. Dock var det den lilla teaterns vackra gamla inredning som kändes mest upphetsande under filmens första halvtimme.

Till det omöjliga regiuppdraget som vi vet kommer att lyckas via handwaving fogas pinsamt larviga gnabb mellan Mike och Maxandra. Det hade kunnat bli bättre med litet mer av de scener där man verkligen kände att något skulle kunna gå fel: att Maxandra är en riktigt dålig mamma till sin Saffron Monsoon-liknande dotter, och att hennes engagemang för Mike och showen kanske plötsligt tar slut i en skräll.

Men vi rör oss förstås obönhörligen mot ett stort, långt klimax av snygga dansare och jublande publik, och när det kommer är det upplagt så att man som tittare sugs in i den oceaniska känslan och ger sig hän. Vi närmar oss den stamsammanållande rituella extas som vår intellektuella voiceover har talat om redan från början av filmen. Mike har lämnat över Pony till ensemblen på scenen och det är inte meningen att han skall dansa - men det gör han förstås, och det blir formidabelt. Var det Magic Mikes sista dans? Låt den leva länge i minnet och på Youtube.