Ms. Marvel

Jag är för gammal och ouppkopplad för att ha sett någon av de många TV-serier som riktar sig till unga tonåringar, med oskyldiga förälskelser, oförstående föräldrar och lätt mobbing från tuffa gänget men också några trofasta vänner och allt hållet i en lätt ton. Kamala Khan är i den åldern och TV-serien om henne plockar också upp den stämningen, med några extra effekter à la serietidning och förstås Kamalas idol Captain Marvel.

Serien heter Ms. Marvel och vi som tittar vet att Kamala snart kommer att få hemliga krafter själv, trots att hon ofta utbrister att sådant inte händer en brun flicka i New Jersey. Och det dröjer så länge att man hinner undra om det kommer att hända alls. Men jo minsann! I rätt ögonblick hjälper ett par mystiska armband Kamala att rädda livet på en klasskamrat. Raskt hamnar hon i blickfånget för en inte så välvillig myndighetsorganisation som kartlägger och/eller fångar in människor med övernaturliga krafter.

I andra avsnittet får vi se Kamala och bästa vännen Bruno experimentera med de här nya konstiga krafterna, och det är roligt! Men fortfarande är det så mycket annat som skall få plats i serien: upprörda diskussioner med familjen som inte får veta något, glada scener från i Eid-firandet och en hel del om historien bakom hur Pakistan delades av från Indien. Det är en hel del avstickare för en kort serie som många nog förväntar sig coola fighter och fladdrande mantlar av.

Dock blir det äntligen mer spännande i tredje avsnittet när de interdimensionella motståndarna dyker upp, likaså i den stora slutuppgörelsen i de två sista avsnitten. Och Kamala Khans krafter är roliga, med en tecknad serie-känsla mixat med Super Mario. Detta, liksom ursprunget till hennes krafter, är förändrat från de populära seriealbumen, men då jag inte har läst dem är jag nöjd med vad vi ser. Det tar tyvärr för lång tid, men till slut har Kamala Khan vuxit in i rollen som Ms. Marvel och det kan bli roligt att se henne igen.