Outer Range

Royal Abbott och hans familj sköter sin ranch som man har gjort i åratal, likadant som på andra platser utanför Wyoming med vida slätter och bergskedjor i fjärran. Om än arbetet med boskapen verkar tidlöst så är det inget mot den storslagna, uråldriga naturen omkring dem.

Är det något som det kan bli strid om så är det mark. Familjeöverhuvudet Wayne Tillerson hos familjen Abbotts närmaste grannar låter informera att en bit av Abbotts land egentligen tillhör hans land. Förutom att det går emot alla dokument han själv har, har Royal Abbott ytterligare en anledning att kämpa emot kravet: på marken finns en stor, rund öppning; ett enormt mörkt hål utan synlig botten där dimslöjor rör sig.

Fiendskapen mellan de två vuxna Abbott-sönerna och de två vuxna Tillerson-sönerna har alltid pyrt i bakgrunden. När Trevor Tillerson under en blöt pubkväll hånar Rhett Abbott för att hans fru har försvunnit slår det slint för Rhett och han slår Trevor livlös och blodig. Vad skall bröderna göra? De kör i ilfart hem med den döde eller halvdöde mannen, med Trevors familj i bakhasorna. Royal Abbott fortsätter flykten med kroppen ut på ägorna, till hålet. När han hivar Trevors kropp ned i mörkret blir han sedd av den nyligen uppdykande tältaren Autumn - som knuffar ned Royal efter Trevor.

Serien Outer Range avtäcker nya aspekter av mysteriet mycket långsamt, insmuget bland scener som sätter stämningen med långa svepningar över landskapet, signifikanta scener från såväl samtid som framtid och det förflutna, och välvald musik. Just musiken spelar en stor roll: gamla klassiker tonar fram från en radio i bakgrunden, eller framförs med stor talang men en oroväckande självmedvetenhet av Billy Tillerson, vilket bidrar till att han framstår som instabil och litet farlig på ett eget sätt.

Det är först mot slutet av de åtta avsnitten som man kan börja se sammanhanget i vad som har hänt framför ens ögon och även innan allt började. Det är en skön känsla att inte försöka pussla för mycket själv utan låta sig svepas med av det underliga. För varför har Autumn kommit till ranchen? Vad betyder det att det då och då dyker upp en buffel, eller till och med en björn - ingetdera av djuren är ofarligt. De kan vara budbärare om något som skall komma, eller en konkret fara i nuet.

Balansen mellan det eviga och det konkreta livet i vardagen är inte helt tillfyllest enligt min mening. Säkert är det lättare för någon med starkare känslor för ranchlivet i USA:s mer folktomma stater att uppleva Abbotts marker som en sorts ur-tillstånd, och uppleva hur periferin får ett centrum och en koppling till tiden, Kronos, och upproret mot honom. Men även om man inte känner allt i sitt eget bröst är Outer Range originell och fascinerande. Berättelsen blir som en renskalad, långsammare version av Dark, och det är bra. Hoppas att vi får se mer av den.