Madame d'Ora på Millesgården

Under nittonhundratalets första årtionden var människor lika förtjusta idag i att bli förevigade på foto, helst litet snyggare än man var i verkligheten. Dora Kallmus var en av de mest skickliga på att hantera kameran i sin studio, då hon genom accessoarer, ljussättning och vissa retuscheringar fick sina modeller att se överjordiskt vackra ut. Hennes förnamn lånade sig till det gyllene artistnamnet d'Ora, och samtida konstnärer och de bättre bemedlade flockades till hennes ateljé i Wien för att bli fotograferade, till exempel Emilie Flöge liksom Gustav Klimt som ju också han fäste hennes bild på papper med inslag av guld.

De stiliga och bekväma kläderna från de tre systrarna Flöges modehus Schwestern Flöge tillika Wiener Werkstätte fotograferades också av Madame d'Ora. Utställningen på Millesgården visar ett fint urval av modefotografier främst av d'Ora i modetidningar, och det är roligt att också läsa bildtexterna och småannonserna.

Förflugna ord från en korkad älskare fick Madame d'Ora att lämna Wien för en minst lika framgångsrik karriär i Paris. Det senaste modet från Lanvin, Schiaparelli, Chanel och Balenciaga kom till sin rätt fångad i d'Oras ateljé. Men såväl i Wien som i Paris hade dåtidens dansare, med sin nya energi och vilja till uttryck, en välförtjänt plats framför d'Oras kamera.

Harald Kreuzberg & Yvonne Georgi resp. Mila Cirul & Ellen Tels

Joesphine Baker

Ännu en flykt, den här gången från Paris, orsakades av nazisternas intåg. Dora Kallmus kunde tillbringa några någorlunda rofyllda år undan från deras klor, men ett antal av hennes nära familjemedlemmar dödades under Förintelsen. Efter kriget vändes Madame d'Oras kamera mot andra motiv; flyktingar, skadade och fattiga men som visas upp med värdighet, och så genuina men mycket nakna och grymma foton inifrån ett slakthus. Andra världskrigets uppvisning i förakt för människovärdet fick sin uppföljare i de konkreta dokumenten av den dagliga brutalitet som samhället låter några utsättas för. Dora Kallmus öga och kameraöga såg nu också bortom det sköna, men lika ärligt och insiktsfullt som alltid.

Länk till Millesgårdens utställningssida