Femton år!

Idag är det femton år sedan jag startade den här bloggen. Jag hade gått på teater i några år och brukade analysera och formulera vad jag såg under föreställningarna. Jag trodde att det jag tänkte ut var väl genomtänkta och förklarande åsikter som skulle fylla en lång recension... men så var inte fallet! Inte de första gångerna i alla fall - som synes i min allra första recension. Och inte vågade jag använda bilder från teatrarnas hemsidor heller, var inte det förbjudet?

Men för varje recension jag skrev så tränade jag mig och blev bättre. Vad var handlingen? Hur var utförandet - scenografi, koreografi, dräkter? Hur var framförandet av skådespelarna, vilka av dem gjorde extra bra insatser? Jag funderade på vad jag själv skulle vilja läsa i en recension och om jag kom på att jag hade glömt att iaktta något, så fokuserade jag på det nästa gång. 

Samtidigt tränade jag upp mitt minne - under framförandet kan jag "skriva ned" hållpunkter i huvudet som jag tar fram när det är dags att brodera ut det till en recension. Det här har varit till nytta för alla recensioner jag skriver här på bloggen, och i vardagslivet också. Det är ju så att jag verkligen gillar att läsa en god recension, en som ger mig lagom mycket information om såväl handling som stämning för att veta om jag skall chansa på verket. Så försöker jag alltid att skriva dem också, vare sig det gäller teater, konserter, böcker, filmer eller konst.

Under pandemin ströps plötsligt möjligheterna att gå ut på opera, teater och konserter. Dock blev det ju desto mer tid över till TV-serier, filmer och läsning. Men jag vill variera mig i insupandet och berättandet om kulturen, och tack och lov gavs vi möjligheter att se strömmad teater, balett och liknande, en del från världsscener jag annars skulle missat! Att regelbundet se och skriva om dem var en av de vanor som gav mig stadga under pandemin - ja, före och efter också.

Jag vet att skaran som läser mina recensioner oftast är liten, men jag vill vara en röst som berättar om det som inte får de största rubrikerna i populärkulturen, och förhoppningsvis locka några fler. Och om något jag ser eller läser är riktigt dåligt - då är det ett nöje att kunna varna för det! Men helst önskar jag att fler gör som jag och oftare chansar på något som verkar ovanligt men ändå intressant. Det har gett mig så mycket glädje genom åren, och jag hoppas att jag kommer att fortsätta i hundrafemton år till.