Hyperverklighet av Aya Kanbar

Poesi kan vara ett sätt att berätta en historia i lyrisk form, men också förmedla känslor utan krav på längre sammanhang. Uttrycksfulla bilder och nyskapande användningar av ord kan ge nog så starka intryck. Men i Aya Kanbars korta dikter är det svårt att få grepp om vad bilderna innehåller, för där blandas ord vilt och redan på nästa rad hastas det vidare till något annat. För att kunna leva sig in i vad som sägs behöver man nog vara på någorlunda liknande våglängd som författaren, och jag får tillstå att jag inte är det, hur mycket jag än försöker.

bit himmelen.

smaka på månen

hon som gett dig

huggande diamanter

värda 2000 kr

jag har skurit & strimlat

dåtid, nutid, framtid

en lem i fel skick

du måste vara kvick

det klingar till

i orden, inom ramarna

scenteknik, museum

glorian gjord av dior

& dråp

vackra,

halshuggna flickor i klimax

deras namn blir till målade ryggtavlor

av nischade mästare

allt handlar om samma sak

tidslinjer som vägrar lyda

hallucinationer riktade mot dig

svårt att inte idolisera

I bokens femte del kommer det textstycken och dikter med litet mer sammanhang, men fortfarande inte tillräckligt för att hålla mitt intresse.

9/10 på smartskalan

samhället kan inte låta bli att 

belöna intelligens

för när orkidéerna vissnar

& pergamenten bränns upp

kommer vi inte kunna

reinkarneras

är relativt allmänbildad

men vet inte

när napoleon III fyller år

& det är sådant

som kommer att bli min undergång