Skärpan i bilden och känslan av att tiden har stannat ger en speciell kvalitet åt tavlorna av Johannes Vermeer, Edward Hopper och Amy Bennett. De är konstnärer från olika tidpunkter i världshistorien, deras bilder liknar inte varandra men deras motiv verkar existera utanför tiden.
Linjerna i Amy Bennetts bilder är inte skarpa och skuggorna faller naturligt över ytorna, men konturerna och färgfälten är ändå klara och rena. Även om man inte kan urskilja några ansiktsdrag ger bilderna ändå intryck av stor precision. Detta beror förstås mest på att tavlorna är så väldigt små och ändå fulla av detaljer.
 |
| Installationsvy |
Vet man att Bennett först ställer upp sina scener som tredimensionella modeller så är det inte konstigt att se några av scenerna ur fågelperspektiv. Men det rimmar ändå med den distanserade beskrivningen av en igenkännbar verklighet som Bennetts utställning Land Of Plenty utgör.
De två tavlorna som avbildar tält på en camping är större än de andra, men lika klart målade som de små verken. När jag står framför dem och ser på dem får jag illusionen av att de rör sig, som en del stillbilder på webbsidor som långsamt fokuserar in och ut för att simulera rörelse.
En av bilderna har den dubbeltydiga titeln Ladies' Room - för är inte kvinnan som ligger på knä och skrubbar rent toaletten också en dam? I övrigt ser jag ingen samhällskritik eller undermening i tavlorna, men det behövs inte heller. De är ögonblicksbilder ur vår tid och en dag kanske de är en ledtråd till hur vi levde på tjugohundratalet.
Mer tältläger än camping tycker jag.
SvaraRaderaDet kan man säga, fastän tavlornas titlar är just Camping. Det är ändå intressant att inget annat än tälten syns på bild, inga människor och inget av deras bagage, bilar eller cyklar.
SvaraRadera