Många föds och växer upp på platser där de känner sig missförstådda och instängda. Det går att lämna sin bakgrund och skapa sig ett nytt liv - flytta till Berlin, hänge sig åt opera som alltid är larger than life. Men inte ens det räckte för Klaus Sperber, pojken vars andra födelse skedde när han insåg att han var det oäkta barnet till Elvis och Maria Callas. Inte förrän en amerikansk man sade till honom "Go home!" och han flyttade till New York, där han aldrig varit förut men som var "hemma", där så Klaus Nomi kom till, en person från framtiden i futuristiska kläder och med en röst som slog klubbpubliken med häpnad.
Operans scen Rotundan är fantastiskt vacker med sin runda fönstervägg ut mot Kungsträdgården. Blinkande ljus mot träden utanför ger extra effekt åt föreställningens åskväder och känslostormar. Den minimala dekoren på scenen används väl och ger framför allt plats åt Klaus Nomi och hans fantasieggande klädkonstellationer.
Richard Hamrin är inte helt ensam på scenen, han har en handfull musiker med sig vilket förstås är viktigt, men ensam bär han berättelsen och skapar de olika miljöerna kring sig i varje ögonblick. Hans hållning visar Klaus Nomis stolthet och nyskapelse av sig själv, och hans röst är underbar att lyssna på vare sig han talar eller sjunger högt eller lågt.
 |
| Foto: Markus Gårder |
Föreställningen innehåller mycket humor, för visst tycker både Klaus och vi att det är litet roligt när han står och bakar och svarar på fåniga frågor. Vi vet att det kommer att sluta sorgligt, med en alltför tidig död i det tidiga 80-talet, men vår diva från framtiden är stark och självmedveten in i det sista, förhoppningsvis styrkt av alla sina dödsdömda diva-vänner från operahistorien och av de människor vars liv han förändrade med sitt eget.
Länk till Kungliga Operans sida om Klaus Nomi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar