Det är något så lockande med elektronisk musik som framförs analogt. Moderna instrument kan skapa klanger som inte fanns innan, och vi är många som älskar de ljuden och den musik som har kunnat skapas just för att synthar och andra elektroniska instrument finns. Men en bra låt är bra även i annan sättning, så därför är det spännande att höra dansmusik återskapad för symfoniorkester.
Konserten i den publiktomma Berwaldhallen inleds med en hyllning till den nyligen bortgångne Florian Schneider och Kraftwerk; hastigt men väl har Hans Ek arrangerat om bandets låt Franz Schubert och Radiosymfonikerna framför den innerligt och fint.
Så är det dags för Hans Eks stora hyllning till elektronisk populärmusik: sjutton låtar från 1990 och framåt vävs samman i tre "satser", där den mittersta sympatiskt nog är mer stillsam. Stycken av Swedish House Mafia, Skrillex, Aphex Twin och Avicii tonar fram. En del av musiken känner jag inte alls igen, andra har jag hört men inte kunnat namnet på, ytterligare andra är långtida favoriter. Massive Attacks magnifika Unfinished Sympathy låter förstås bra tolkad av en symfoniorkester, liksom The Chemical Brothers Galvanize. The Knifes Silent Shout förlorar litet av sin bubbliga precision men onekligen är det en fantastisk komposition, vilken form den än framförs i.
Extranumret är tungt och drivande; Satisfaction av Benni Benassi, även det i arrangemang av Hans Ek som dirigerar konserten. Det är lätt att önska sig att man kunnat vara på plats för en ännu bättre ljudbild och upplevelse, men det är framför allt bra att konserten genomförts och finns tillgänglig under längre tid och på alla platser.
Länk till Berwaldhallens sida om Dance Music Symphony
Konserten i den publiktomma Berwaldhallen inleds med en hyllning till den nyligen bortgångne Florian Schneider och Kraftwerk; hastigt men väl har Hans Ek arrangerat om bandets låt Franz Schubert och Radiosymfonikerna framför den innerligt och fint.
Så är det dags för Hans Eks stora hyllning till elektronisk populärmusik: sjutton låtar från 1990 och framåt vävs samman i tre "satser", där den mittersta sympatiskt nog är mer stillsam. Stycken av Swedish House Mafia, Skrillex, Aphex Twin och Avicii tonar fram. En del av musiken känner jag inte alls igen, andra har jag hört men inte kunnat namnet på, ytterligare andra är långtida favoriter. Massive Attacks magnifika Unfinished Sympathy låter förstås bra tolkad av en symfoniorkester, liksom The Chemical Brothers Galvanize. The Knifes Silent Shout förlorar litet av sin bubbliga precision men onekligen är det en fantastisk komposition, vilken form den än framförs i.
Extranumret är tungt och drivande; Satisfaction av Benni Benassi, även det i arrangemang av Hans Ek som dirigerar konserten. Det är lätt att önska sig att man kunnat vara på plats för en ännu bättre ljudbild och upplevelse, men det är framför allt bra att konserten genomförts och finns tillgänglig under längre tid och på alla platser.
Länk till Berwaldhallens sida om Dance Music Symphony
intressant
SvaraRadera