Russian Doll

Groundhog Day fast brutalare är Russian Doll, för det är varje gång hon dör som Nadia Vulvokov vaknar upp igen framför spegeln på sin 36-årsfest. Visst lever hon ett självdestruktivt liv, men det är litet onormalt hur ofta hon dör inom några timmar under samma dygn, gång på gång. Varför då? Vad är det som händer? Är det en riktigt dålig snedtändning på någon okänd drog? Nadia letar efter ledtrådar, och varje gång hon startar om på nytt möter hon samma människor men under olika omständigheter. Vad kan hon göra den här gången för att hindra den stackars uteliggaren från att frysa ihjäl? Men nej, det är inte maximal medmänsklighet som kommer att rädda henne ur loopen, det är något annat och mycket svårfångat.

Hon är inte den enda som sitter fast i en evig rundgång. Även Alan några kvarter bort lever samma dygn om och om igen, men för honom är det istället skönt att ha perfekt kontroll över allt som kommer att hända, även om det krossar hans hjärta. Men när han råkar stöta på Nadia rubbas hans noggranna pussel. De två börjar samarbeta om att hitta anledningen till vad som händer och hur de kan komma vidare från det de sitter fast i. Nu börjar också deras verkligheter att förändras på oroväckande sätt, så kanske är det riktigt bråttom med att hitta en lösning?

Russian Doll är en kort och intensiv serie där varje avsnitt både är nog i sig själv och lockar en att vilja titta vidare. Detsamma går att säga om hela serien: den avslutas kraftfullt men planen var hela tiden att göra tre säsonger, och så verkar det också bli och det är jag glad för. Nadia (Natasha Lyonne, som också skrivit och regisserat stora delar) kan vara irriterande med sin raspiga röst och slängiga stil, men också fascinerande, och den stele Alan väcker också sympati och intresse för hans öde. Trots flera sorgliga scener rusar Russian Doll vidare med stor energi och, till slut, en egen variant av livsglädje.