Kvinnan som ser ut mellan lamporna ser bräcklig ut, i en av de svartvita bilderna nästan orolig. Men på Moderna Museet finns inte bara bilderna från Atsuko Tanakas performance år 1956, utan även glödlampsklänningen själv och en film från ett framförande där ljuspunkterna virvlar i dans. Av och ill slås lamporna på, några färger i taget. Konstverk, mode och tillämpad teknik på samma gång i klänningen, och också en aning fara med de sladdar och heta lampor mot kroppen.
_________________________________________________________________________________
Runt om i rummet hänger tavlor av Atsuko Tanaka; rundare varianter på kopplingsscheman där cirklar fyllda med olika färger sammankopplas av flera linjer till mönster. Cirklarnas placering gentemot varandra, deras starka varma färger, hur linjerna dras mellan dem, är hur motiven skapas. Förklarande text och några bilder visar också att Atsuko Tanaka brukade måla sina tavlor inifrån och ut, sittande på golvet. Eller framåtlutad, som i filmen Rundel i sanden där hon skapar ett konstverk som försvinner med vågorna.
När jag ser att tavlorna är tillkomna på marken, vända upp mot åskådaren, och jämför med de avlånga färgade lamporna i klänningen, föreställer jag mig att tavlornas rundlar visar kortändan av sådana avlånga objekt, men alla måste inte vara hårda lampor utan en del kanske är plastkorvar fyllda med färg, packade garnnystan; övervägande mjuka och icke-hotfulla objekt som kommer upp ur marken mot oss i samstämd formation.
Atsuko Tanaka tillhörde den Osaka-baserade Gutaigruppen vars motto var att "skapa något som aldrig tidigare existerat", och det är riktigt intressant och uppiggande att se och känna energin och uppfinningsrikedomen från den tiden i Atusko Tanakas verk.
Länk till Moderna Museets sida om Atsuko Tanaka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar