I full blom av Edward Blom

Många drömmer om att få berätta om och förklara sitt liv och sin motivation, och minst lika många intresserar sig för just andras liv i bok- och bildform. Själv läser jag sällan biografier eller berättelser ur verkliga livet därför att jag ser det som att fiktionen ofta kan ge en sannare bild än rena avskrifter av vad som hänt, och därtill i en bättre form. Men Edward Bloms bok I full blom är mer än en självbiografi, och mycket läsvärd. Utförligt och vältaligt berättar Edward Blom om delar ur sitt liv, med sömlöst invävda förklaringar till varför han har valt att göra si eller så, vilket i andra kapitel utvecklas till helgjutna resonemang om hans filosofi illustrerat med exempel som inte bara är förklarande utan inspirerande.

Vare sig kapitlen har prosaiska rubriker som "Tåg" eller "Om arkiv", eller mer fantasifulla som "Och här och där små krogar" bjuder de på ett innehåll som är intressant och tankeväckande oavsett om de är rent underhållande eller allvarligare. "Min inre tant" har underrubriken "Om lyckan att mangla och samla på små porslinsföremål" och ger oss det stora nöjet att få läsa:

Det måste även vara tanten i mig som älskar prydnadssaker. Herren inom mig uppskattar stora statyetter och glest utspridda tennpokaler, en rejäl palm i ett hörn, några svärd på väggen och högkvalitativa stora oljemålningar. Men tanten i mig kan aldrig hålla fingrarna i styr! Långsamt fylls varje nytt hem, som först varit så stiligt inrett, med små, små prydnadssaker: någon souvenir som minner om en resa, något vackert porslinsfat med en hund på, ett litet vinglas från Tyskland...

I alla beskrivningar lyser Edward Bloms entusiasm och uppriktiga glädje igenom, även när det gäller sådant som i vårt anglofila och ungdomsfixerade tidevarv sticker av: Tyskland som ett hemland för romantik och världslitteratur, glädjen i riktigt gamla traditioner, och inte minst den katolska tron och den katolska kyrkan. Flera av dessa sympatier har jag gemensamt med den gode författaren, om än ofta i lägre grad, och att läsa hur han så självklart beskriver sina intressen får mig gång på gång att tänka "Äntligen! Bra att det sägs!"

Till ett liv hör alltsomoftast sorger, och bit för bit avslöjar Edward Blom mer av sin återkommande oro och rena panikattacker som hämmat hans liv. Det är beskrivet ärligt men utan självömkan, med samma klokhet och reflektion som övriga episoder i boken och livet.

Det bör nämnas att jag själv känner Edward Blom sedan innan han blev offentlig person. Det fick mig att undra om I full blom skulle kännas överflödig eller för personlig. Men tvärtom är jag mycket glad över att få lära känna den gode mannen djupare. När kända namn och inflytelserika personer smyger in på boksidorna med viktiga insatser i rättan stund ger det också ett bra komplement till bilden: likaväl som företagsledare och kändisar hör till Edward Bloms vänkrets så har jag och andra enkla själar i vår närhet omfattats av hans generositet och omtänksamhet.

För många är Edward Blom säkert bara en kul figur med ett liv diametralt motsatt deras eget, men förhoppningsvis kommer många andra att inspireras av hans kärlek till bildning, Gud, familjen och det goda livet. Inte behöver vi kopiera honom i allt, nej, lägg hellre samma omsorg om att njuta och lova det som gör just en själv lycklig. Det sista kapitlet i boken, Om originalitet, går in på precis det och genomsyras av samma människokärlek och självdistans som vi känt av genom de dryga trehundra sidorna innan. Underhållning, allvar och inspiration gör I full blom till en fin och läsvärd bok.