Nej, vi är inte evigt unga och starka, även om det kändes så under många år. I en färggrann, konstbemängd lägenhet i Madrid bor Salvador Mallo, den framgångsrike filmregissören. Det är 32 år sedan Sabor hade premiär, den uppskattade filmen som orsakade en schism mellan honom och huvudrollsinnehavaren Alberto Crespo. Kanske går det att återuppta vänskapen, inför jubileumsvisningen med de unga cineasterna som har kontaktat Mallo?
Det är skönt att försjunka i filmen Smärta och ära och i den långsamt åldrande filmregissörens liv. Alla smärtpunkter i de olika kroppsdelarna visualiseras lika färgrikt som möblerna och kläderna, och påminner oss om att Mallo har begränsningar och känner av sin dödlighet. Dagarna flyter på med intressanta händelser i nutid, minnesbilder från viktiga ögonblick i barndomen, och överraskningar som knyter samman då och nu. Varken några större katastrofer eller uppenbarelser, utan en ström av vardagliga händelser som får en att engagera sig i Salvador Mallos liv. Även när känslor inte exploderar i maximal styrka är livet värdefullt.
Scenerna från barndomen är ändå underbara, och det är fint att med pojken Salvadors ögon se det spännande i allt som modern tycker är jobbigt: att sova över på en tågstation! att bo i en grotta med ett hål i taket där man ser himlen! Om den äldre Salvador kan komma ihåg de känslorna och berätta dem för andra, så är inte livet slut än.
Det är skönt att försjunka i filmen Smärta och ära och i den långsamt åldrande filmregissörens liv. Alla smärtpunkter i de olika kroppsdelarna visualiseras lika färgrikt som möblerna och kläderna, och påminner oss om att Mallo har begränsningar och känner av sin dödlighet. Dagarna flyter på med intressanta händelser i nutid, minnesbilder från viktiga ögonblick i barndomen, och överraskningar som knyter samman då och nu. Varken några större katastrofer eller uppenbarelser, utan en ström av vardagliga händelser som får en att engagera sig i Salvador Mallos liv. Även när känslor inte exploderar i maximal styrka är livet värdefullt.
Scenerna från barndomen är ändå underbara, och det är fint att med pojken Salvadors ögon se det spännande i allt som modern tycker är jobbigt: att sova över på en tågstation! att bo i en grotta med ett hål i taket där man ser himlen! Om den äldre Salvador kan komma ihåg de känslorna och berätta dem för andra, så är inte livet slut än.
Almodovar är sevärd och så även här. Vackert foto, klara färger, 80-tals estetik (det kan ju vara bra att påminnas om att allt inte var anskrämligt), och liv väl skildrat.
SvaraRadera