I våra dagar växer de stora städerna för att fler och fler människor vill flytta dit. Ett tusental år in i framtiden växer de stora städerna för att de jagar och slukar mindre städer. Störst och hungrigast är London, som nyss tagit sig över kanalen och jagar en mindre bayersk stad. Det är härlig högteknologisk steampunk parad med Musse, Kalle och Långben på semester när den mindre staden drar ihop sina pinaler och rullar iväg för allt vad tygen håller. Efter kommer London på enorma larvfötter. Jakten genom det öde kontinentala Europa är spännande men vi gissar hur det skall gå. Den mindre staden harpuneras och halas in för att tuggas ned till beståndsdelar som London kan använda. Invånarna välkomnas - nominellt hjärtligt, men vi ser också hur Londons invånare är segregerade och de på botten har de tyngsta jobben.
Medan London jagar Bavaria står några av medborgarna på utsiktspunkterna och hejar lystet på. Andra suckar och kryssar mellan klassiska lyktstolpar och moderna minibilar till sitt jobb på muséet. Den unge Tom är stolt och glad över att ha kunnat jobba sig upp från ett möjligt tungt öde sedan föräldrarna dött. Nu hanterar han artefakter från forntiden, från den forna teknologiska epoken. Av vad han visar och berättar för besökande Katherine kan vi sluta oss till hur vår nutida värld tog slut i "60-minuterskriget" för tusen år sedan, och att de människor vi ser gräver upp föremål från vår tid för att använda igen. Men man hittar också delar av de farliga vapen som förgjorde civilisationen, och dem måste man vara försiktig med.
Hemligheter och farliga vapen - vi anar snart att Katherines far, Thaddeus Valentine, inte bara utvecklar ny energi där uppe i S:t Pauls cathedral på Londons topp. Några hemligheter är värda att döda för, och snart ligger Tom i de breda spåren efter London, utkastad tillsammans med den mystiska hämnerskan Hester Shaw. Ödelandet är inte så öde som det ser ut men de som rör sig där på natten är mordiska. De två ungdomarna hamnar ur askan i elden - och upp i luften. För visst finns det coola luftskepp i vår steampunkiga framtid, och därtill en rebellrörelse som räknat ut vad Thaddeus Valentine vill göra och tänker stoppa honom.
Miljöerna i Mortal Engines är överväldigande snygga och actionscenerna med enorma konstruktioner som svänger och jagar varandra övertygande mitt i sin osannolikhet. Man kan låta sig förföras av scenerierna i halvannan timme och acceptera små och stora luckor i handlingen. Men när det drar ihop sig till den stora slutstriden kastas all logik överbord och det blir svårare att stå ut med. Alltför många tycks ögonblickligen kunna gissa sig till hur man använder teknik som varit gömd i tusen år. Dumdristiga beslut fattas för tjusiga flyg- och fightsceners skull. Replikerna blir fånigare och fånigare. Åksjukan man får kommer inte från att följa de attackerande luftskeppen utan av att kasta sig mellan skämskudden och de maffiga scenerierna. Det banala slutet förtar helhetsintrycket, men på det stora hela är Mortal Engines en visuellt imponerande film och om man nöjer sig med det är den sevärd.
Medan London jagar Bavaria står några av medborgarna på utsiktspunkterna och hejar lystet på. Andra suckar och kryssar mellan klassiska lyktstolpar och moderna minibilar till sitt jobb på muséet. Den unge Tom är stolt och glad över att ha kunnat jobba sig upp från ett möjligt tungt öde sedan föräldrarna dött. Nu hanterar han artefakter från forntiden, från den forna teknologiska epoken. Av vad han visar och berättar för besökande Katherine kan vi sluta oss till hur vår nutida värld tog slut i "60-minuterskriget" för tusen år sedan, och att de människor vi ser gräver upp föremål från vår tid för att använda igen. Men man hittar också delar av de farliga vapen som förgjorde civilisationen, och dem måste man vara försiktig med.
Hemligheter och farliga vapen - vi anar snart att Katherines far, Thaddeus Valentine, inte bara utvecklar ny energi där uppe i S:t Pauls cathedral på Londons topp. Några hemligheter är värda att döda för, och snart ligger Tom i de breda spåren efter London, utkastad tillsammans med den mystiska hämnerskan Hester Shaw. Ödelandet är inte så öde som det ser ut men de som rör sig där på natten är mordiska. De två ungdomarna hamnar ur askan i elden - och upp i luften. För visst finns det coola luftskepp i vår steampunkiga framtid, och därtill en rebellrörelse som räknat ut vad Thaddeus Valentine vill göra och tänker stoppa honom.
Miljöerna i Mortal Engines är överväldigande snygga och actionscenerna med enorma konstruktioner som svänger och jagar varandra övertygande mitt i sin osannolikhet. Man kan låta sig förföras av scenerierna i halvannan timme och acceptera små och stora luckor i handlingen. Men när det drar ihop sig till den stora slutstriden kastas all logik överbord och det blir svårare att stå ut med. Alltför många tycks ögonblickligen kunna gissa sig till hur man använder teknik som varit gömd i tusen år. Dumdristiga beslut fattas för tjusiga flyg- och fightsceners skull. Replikerna blir fånigare och fånigare. Åksjukan man får kommer inte från att följa de attackerande luftskeppen utan av att kasta sig mellan skämskudden och de maffiga scenerierna. Det banala slutet förtar helhetsintrycket, men på det stora hela är Mortal Engines en visuellt imponerande film och om man nöjer sig med det är den sevärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar