Den andra filmen om Newt Scamander är en mellanfilm i så måtto att den bygger vidare på vad som hände i första filmen, och lägger upp spelplanen för något större i kommande filmer. Många har visat missnöje över handling, regi, skådespelare och annat i filmen Fantastiska Vidunder: Grindelwalds brott, men själv tycker jag bättre om den än den första, Fantastiska vidunder och var man hittar dem.
Det fanns otäcka inslag i Harry Potter-filmerna också, men här är de än mer allvarliga och skrämmande. Vi ser barn som plågas och skadas, och vuxna som manipulerar andra för att få makt till att skada och härska på ännu större plan. Spinoff-serien om Newt Scamander utspelar sig på 1920-talet, en period då publikdomptörer eldade upp massorna med tal om hur mycket bättre livet skulle bli under nytt styre, och pekade ut syndabockar som måste förgöras. Det händer även här; den läskige men övertygande Gellert Grindelwald vet vad han skall säga för att övertyga enskilda personer, och även vad som skall ropas ut i stora folksamlingar för att skapa nya anhängare. Den ständigt varierande ideologin med djärvt inblandade lögner känns riktigt hotande när den sprids bland tusentals församlade en mörk natt på Père Lachaise-kyrkogården i Paris. Vem skall lockas med, vem skall lyckas stå emot?
De fantastiska vidunder som bor i Newt Scamanders övernaturligt rymliga fickor, resväska och källarvåningar är tack och lov inte lika irriterande som i första filmen, utan så fascinerande, vackra och faktiskt ofta hjälpsamma som man kan drömma om, vare sig de är pyttesmå eller jättestora. Flickor tycker om pojkar som tycker om djur, och den blyge Newt tycker om några tillbaka, men om han någonsin kunde bestämma sig för vilken skulle han kanske inte våga säga det till henne. Låt oss se i nästa film om kärleken en dag hittar honom, och också hur kärleken garanterat kommer att göra striden mellan de båda kraftfulla magikerna Grindelwald och Dumbledore till något som sårar både kropp och själ.
Det fanns otäcka inslag i Harry Potter-filmerna också, men här är de än mer allvarliga och skrämmande. Vi ser barn som plågas och skadas, och vuxna som manipulerar andra för att få makt till att skada och härska på ännu större plan. Spinoff-serien om Newt Scamander utspelar sig på 1920-talet, en period då publikdomptörer eldade upp massorna med tal om hur mycket bättre livet skulle bli under nytt styre, och pekade ut syndabockar som måste förgöras. Det händer även här; den läskige men övertygande Gellert Grindelwald vet vad han skall säga för att övertyga enskilda personer, och även vad som skall ropas ut i stora folksamlingar för att skapa nya anhängare. Den ständigt varierande ideologin med djärvt inblandade lögner känns riktigt hotande när den sprids bland tusentals församlade en mörk natt på Père Lachaise-kyrkogården i Paris. Vem skall lockas med, vem skall lyckas stå emot?
De fantastiska vidunder som bor i Newt Scamanders övernaturligt rymliga fickor, resväska och källarvåningar är tack och lov inte lika irriterande som i första filmen, utan så fascinerande, vackra och faktiskt ofta hjälpsamma som man kan drömma om, vare sig de är pyttesmå eller jättestora. Flickor tycker om pojkar som tycker om djur, och den blyge Newt tycker om några tillbaka, men om han någonsin kunde bestämma sig för vilken skulle han kanske inte våga säga det till henne. Låt oss se i nästa film om kärleken en dag hittar honom, och också hur kärleken garanterat kommer att göra striden mellan de båda kraftfulla magikerna Grindelwald och Dumbledore till något som sårar både kropp och själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar