Ah, så chict med en stor fest i den nya herrgården, litet charmigt lantligt men bara en timme från Paris! Nathalie har bjudit sina släktingar och kollegor från Paris, alla med spännande jobb i mediebranschen; ett gäng med hiphoppare som håller sig för sig själva; byns borgmästarinna och den trevlige bonden som odlar ekologiskt; dock inte grannarna som redan är sura över att det bullrar och spelas hög musik från den nya grannen till långt in på nätterna. I bilen på väg till festen lyssnar Castro ganska förnöjt på en radiointervju med sig själv, den kände programledaren i intervjuprogrammet som Nathalie producerar. I en annan bil skrattar Castros exfru Hélèna, tillika syster till Nathalie, åt den självgode Castros förhärligande berättelser om sig själv.
Det är en skön sommardag, maten och drycken ser delikat ut, ett litet band spelar spansk musik som alla känner igen. Det är lätt att njuta av den trevliga festen, men samtidigt har nästan alla närvarande bekymmer av olika slag; det är kärlek som håller på att ta slut eller kanske kan blossa upp på nya ställen, och inte minst gäller det att snacka in sig hos rätt personer så att man får glida vidare i karriären och inte hamna i medieskugga. Samantha som hyrts in för att servera glömmer bort att bära ut faten med plockmat, så mycket lockar det att ta selfies med alla kändisar som minglar runt henne.
Även när det inte händer något handgripligt - men handgripligheter kommer att ske - är det mycket som förändras av ordens makt; hjärtan krossas, stjärnor petas från sina positioner, föräldrars stolthet såras och de sårar andra tillbaka. Det är äkta känslor av sorg, ilska och besvikelse som bubblar upp, och allvarliga scener som utspelar sig. Men anslaget är ändå till största delen lätt; små detaljer, vassa repliker och spruckna högfärdsbubblor gör Trädgårdsfesten till en mycket smart, rolig och underhållande film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar