Kan ett piller (eller rättare sagt tre) hjälpa dig igenom ditt största trauma i livet? Låt oss anta att det fungerar, att samma medicin verkar på olika människor med olika bakgrundshistorier, medan de är uppkopplade mot en dator som både övervakar och kan styra de drömmar som skall förlösa dig från din depression eller allvarligare tillstånd. Datorn och omgivningarna är charmigt retrofuturistiskt formgivna, personalen på det medicinska testcentrat är (några av dem) blaserade, rökande japaner, försökspersonerna som kommit dit är tilltufsade på olika sätt; desperata efter pengar, medicinen eller bådadera.
De tio avsnitten i serien Maniac har mycket olika karaktär. Det första avsnittet som är mest deprimerande men också bäst, följer Owen Milgrim, en av sönerna i en rik familj men på väg utför i tillvaron och störd av påträngande besök av en imaginär bror som talar om fler konspirationer än de han redan är indragen i. Scenerna under hans besök på en familjetillställning är så surrealistiska att jag först tror att han redan är påverkad av drogen, men nej.
Nästa avsnitt fokuserar på Annie Landsberg och hennes livs stora sorg, och är mycket stressigare och sårigare i framställningen. Vi får se mer av livet i den snar-framtida värld där Maniac utspelar sig, med kuriösa inslag av teknologiska innovationer och genuint irriterande reklam.
Försökspersonerna får de dyrbara pillren och försätts i drömläge, övervakade av personalen och datorn GRTA, vilken i sin tur börjat utveckla en egen personlighet. Vi får följa Annie och Owen i de drömmar som skall lotsa dem genom traumatiska bakgrundshändelser och på något sätt få dem att hantera sina problem annorlunda. I avsnitt efter avsnitt hamnar de båda i mycket udda och tillspetsade scenarier. Människor och händelser ur deras bakgrund dyker upp i andra roller, med nya budskap. Vad som också händer är att Owen och Annie dras till varandra och delar drömmarna med varandra. Det är inte meningen! I kontrollrummet växer paniken medan man försöker se till att försöksrundan inte går överstyr.
Med dagens kunskaper i kognitionsvetenskap är det svårt att tänka sig tekniken som gör att man med hjälp av piller och en stordator skall kunna följa och styra människors drömmar, men detta är något som går att acceptera för historiens skull. Det är dock så många andra osammanhängande trådar i berättelsen att det blir svårt att ta den på allvar, trots att den började så seriöst i både Owens och Annies livssorger. Om man låter bli att förvänta sig djupare insikter när historien knyts samman och om man gillar de vilda, ofta galna historierna som Annie och Owen ramlar igenom, så är Maniac en underhållande serie med litet sorglig eftersmak.
De tio avsnitten i serien Maniac har mycket olika karaktär. Det första avsnittet som är mest deprimerande men också bäst, följer Owen Milgrim, en av sönerna i en rik familj men på väg utför i tillvaron och störd av påträngande besök av en imaginär bror som talar om fler konspirationer än de han redan är indragen i. Scenerna under hans besök på en familjetillställning är så surrealistiska att jag först tror att han redan är påverkad av drogen, men nej.
Nästa avsnitt fokuserar på Annie Landsberg och hennes livs stora sorg, och är mycket stressigare och sårigare i framställningen. Vi får se mer av livet i den snar-framtida värld där Maniac utspelar sig, med kuriösa inslag av teknologiska innovationer och genuint irriterande reklam.
Försökspersonerna får de dyrbara pillren och försätts i drömläge, övervakade av personalen och datorn GRTA, vilken i sin tur börjat utveckla en egen personlighet. Vi får följa Annie och Owen i de drömmar som skall lotsa dem genom traumatiska bakgrundshändelser och på något sätt få dem att hantera sina problem annorlunda. I avsnitt efter avsnitt hamnar de båda i mycket udda och tillspetsade scenarier. Människor och händelser ur deras bakgrund dyker upp i andra roller, med nya budskap. Vad som också händer är att Owen och Annie dras till varandra och delar drömmarna med varandra. Det är inte meningen! I kontrollrummet växer paniken medan man försöker se till att försöksrundan inte går överstyr.
Med dagens kunskaper i kognitionsvetenskap är det svårt att tänka sig tekniken som gör att man med hjälp av piller och en stordator skall kunna följa och styra människors drömmar, men detta är något som går att acceptera för historiens skull. Det är dock så många andra osammanhängande trådar i berättelsen att det blir svårt att ta den på allvar, trots att den började så seriöst i både Owens och Annies livssorger. Om man låter bli att förvänta sig djupare insikter när historien knyts samman och om man gillar de vilda, ofta galna historierna som Annie och Owen ramlar igenom, så är Maniac en underhållande serie med litet sorglig eftersmak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar