Det är spännande att tänka sig att det finns ett afrikanskt land med högt utvecklad teknologi där människorna lever i fred med varandra. Idén har funnits länge och bland annat tagits upp i Nnedi Okorafors berättelser, och inte minst i Marvels historier om Black Panther och landet Wakanda. Men hur väl hela landet försöker skydda sig på teknologisk väg, kom hemligheten om dess existens till slut ut, och hemligheten bakom dess imponerande vetenskap är fruktansvärt lockande, särskilt för skrupellösa människor som ser chansen att berika sig. I Black Panther dyker vapenhandlaren Ulysses Klaue upp igen, med sikte på att raka åt sig ännu mer av det unika materialet vibranium som bara finns i Wakanda.
Ovetande om detta står Wakanda inför förändringar, då kungen dödades i ett terrorattentat. Det märks dock inte mycket av sorgstämning i landet, snarare förväntan och uppsluppenhet inför ceremonierna då sonen T'Challa skall överta tronen. Processen är inte speciellt demokratisk, men genomsyras av tradition och allvar, och ett stort mått av livsfara. Hela Wakanda och dess invånare visar upp en spännande blandning av olika afrikanska kulturer och integrerad teknik som liknar science fiction för oss utomstående. Forskningen leds av T'Challas charmiga, skrangliga syster Shuri. Kronan må ärvas från far till son, men i Wakanda har även kvinnor viktiga roller, och den helkvinnliga vaktstyrkan Dora Milaje inger respekt även innan de börjat strida.
Men ett land i förändring är ett land som går att söndra. Det vet Erik Killmonger, som tränats av CIA just till att skapa kaos och störta instabila regeringar runt om i världen. Nu siktar han mot Wakanda, med ett speciellt mål. För varför håller sig landet för sig självt med sin teknologi och sina resurser, när människorna i grannländerna och över hela världen plågas och dör av svält och krig? Frågan är berättigad, och kan inte viftas undan. Men mannen som ställer den är inte pålitlig, och vi får se hur en illa sinnad person kan trasa sönder ett gott system genom att spela efter dess regler. Det ser illa ut för såväl Wakanda som för hela världen. Konflikten mellan tankesätten kommer inte att kunna lösas på fredlig väg.
Publiksiffrorna för Black Panther visar att en film med nästan enbart svarta människor i huvudrollerna inte är svårt att ta till sig, utan snarast efterlängtat i många kretsar. Som vit åskådare själv är det inte konstigt att se handlingen drivas av personer med mörkare hy än jag. Skillnaden mot andra filmer märks när en vithyad person dyker upp, och man från början vet att hen inte kommer att vara mer än skurk, umbärligt offer eller förvånad sidekick; en känsla jag först fick när jag såg afrikanska kortfilmer vilket var en nyttig upplevelse. Här är det de svarta människorna som står för nyanserna och variationerna i personligheter och åsikter, och formar sina egna öden.
Black Panther är en snygg och actionspäckad film i Marvels spännande universum, och jag ser fram emot att se mer av Wakanda och dess invånare på bioduken.
Ovetande om detta står Wakanda inför förändringar, då kungen dödades i ett terrorattentat. Det märks dock inte mycket av sorgstämning i landet, snarare förväntan och uppsluppenhet inför ceremonierna då sonen T'Challa skall överta tronen. Processen är inte speciellt demokratisk, men genomsyras av tradition och allvar, och ett stort mått av livsfara. Hela Wakanda och dess invånare visar upp en spännande blandning av olika afrikanska kulturer och integrerad teknik som liknar science fiction för oss utomstående. Forskningen leds av T'Challas charmiga, skrangliga syster Shuri. Kronan må ärvas från far till son, men i Wakanda har även kvinnor viktiga roller, och den helkvinnliga vaktstyrkan Dora Milaje inger respekt även innan de börjat strida.
Men ett land i förändring är ett land som går att söndra. Det vet Erik Killmonger, som tränats av CIA just till att skapa kaos och störta instabila regeringar runt om i världen. Nu siktar han mot Wakanda, med ett speciellt mål. För varför håller sig landet för sig självt med sin teknologi och sina resurser, när människorna i grannländerna och över hela världen plågas och dör av svält och krig? Frågan är berättigad, och kan inte viftas undan. Men mannen som ställer den är inte pålitlig, och vi får se hur en illa sinnad person kan trasa sönder ett gott system genom att spela efter dess regler. Det ser illa ut för såväl Wakanda som för hela världen. Konflikten mellan tankesätten kommer inte att kunna lösas på fredlig väg.
Publiksiffrorna för Black Panther visar att en film med nästan enbart svarta människor i huvudrollerna inte är svårt att ta till sig, utan snarast efterlängtat i många kretsar. Som vit åskådare själv är det inte konstigt att se handlingen drivas av personer med mörkare hy än jag. Skillnaden mot andra filmer märks när en vithyad person dyker upp, och man från början vet att hen inte kommer att vara mer än skurk, umbärligt offer eller förvånad sidekick; en känsla jag först fick när jag såg afrikanska kortfilmer vilket var en nyttig upplevelse. Här är det de svarta människorna som står för nyanserna och variationerna i personligheter och åsikter, och formar sina egna öden.
Black Panther är en snygg och actionspäckad film i Marvels spännande universum, och jag ser fram emot att se mer av Wakanda och dess invånare på bioduken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar