Hur blir man författare? frågar studenterna på skrivkurserna han håller. Gift dig med Kristina Ford, svarar han, för det var tack vare stödet från hustrun som han kunde ägna sin tid åt skrivande när han bestämde sig för det. Vilken gåva!
Under sitt liv har Richard Ford nog tänkt på sina föräldrar varje dag, fadern som dog redan då Ford var 16 år gammal, och modern som först tyckte han stadgat sig då han fick arbete vid universitetet, trots att författandet (och frun, förmodligen) låtit honom skaffa hus och bil. Nu på äldre dar ville han umgås mer med sina föräldrar och minnet av dem. Som författare kunde han välja att göra det genom att skriva om dem, och på så sätt lysa upp (illuminate) deras liv och kanske livet för någon annan som läser om dem.
Föräldrarna var egentligen inte den typen som gärna pratar och berättar om sig själva; de hade varit med om en del sorger i sina liv, och när den unge Ford frågade om saker han hört om sin familj blev svaret oftast "Äh, det där vill du inte veta något om". Men Ford gick nu igenom de minnen om dem han skrivit ned i anteckningsboken han alltid har med sig, och fann tillräckligt många och signifikanta för att skriva en bok. En del minnen verkade inte starka när han skrev ned dem, men när Ford tog fram dem och läste dem fann han betydelsen i dem, ibland även sådant han inte förstått när han upplevde dem som barn.
Att skriva om föräldrarna var bitvis tungt, men det kändes också bra att umgås med dem igen under tiden han skrev. Nu finns de här - han klappar på boken bredvid sig - i boken Between Them: Remembering My Parents, på svenska med titeln Mellan dem.
Richard Fords föräldrar hade varit tillsammans gifta i femton år innan han föddes, det enda barnet. Det var bra att vara det enda barnet, säger Ford, och det var också bra att föräldrarna först och främst levde för varandra och att han själv kom i tredje hand. För honom var det ett sunt sätt att växa upp.
Hans Olav Brenner leder det vänskapliga samtalet på Internationell Författarscen, och nämner en essä Ford skrivit om vänner - om att välja bort vänner ur sitt liv när man glidit ifrån varandra och kanske rent ut tröttnat på den andre. Det är något jag har förståelse för, men det låter litet kallt när Ford berättar om ett av de händelserna i hans liv, även om jag förstår att det finns mer i historien än han hinner nämna. Sammanfattningsvis ger Richard Ford ändå ett sympatiskt intryck, är på samma gång avslappnad och välformulerad och bjuder på minnesvärda bilder ur sitt liv.
Böcker av Richard Ford:
The Sportswriter
Independence Day
Under sitt liv har Richard Ford nog tänkt på sina föräldrar varje dag, fadern som dog redan då Ford var 16 år gammal, och modern som först tyckte han stadgat sig då han fick arbete vid universitetet, trots att författandet (och frun, förmodligen) låtit honom skaffa hus och bil. Nu på äldre dar ville han umgås mer med sina föräldrar och minnet av dem. Som författare kunde han välja att göra det genom att skriva om dem, och på så sätt lysa upp (illuminate) deras liv och kanske livet för någon annan som läser om dem.
Föräldrarna var egentligen inte den typen som gärna pratar och berättar om sig själva; de hade varit med om en del sorger i sina liv, och när den unge Ford frågade om saker han hört om sin familj blev svaret oftast "Äh, det där vill du inte veta något om". Men Ford gick nu igenom de minnen om dem han skrivit ned i anteckningsboken han alltid har med sig, och fann tillräckligt många och signifikanta för att skriva en bok. En del minnen verkade inte starka när han skrev ned dem, men när Ford tog fram dem och läste dem fann han betydelsen i dem, ibland även sådant han inte förstått när han upplevde dem som barn.
Att skriva om föräldrarna var bitvis tungt, men det kändes också bra att umgås med dem igen under tiden han skrev. Nu finns de här - han klappar på boken bredvid sig - i boken Between Them: Remembering My Parents, på svenska med titeln Mellan dem.
Richard Fords föräldrar hade varit tillsammans gifta i femton år innan han föddes, det enda barnet. Det var bra att vara det enda barnet, säger Ford, och det var också bra att föräldrarna först och främst levde för varandra och att han själv kom i tredje hand. För honom var det ett sunt sätt att växa upp.
Hans Olav Brenner leder det vänskapliga samtalet på Internationell Författarscen, och nämner en essä Ford skrivit om vänner - om att välja bort vänner ur sitt liv när man glidit ifrån varandra och kanske rent ut tröttnat på den andre. Det är något jag har förståelse för, men det låter litet kallt när Ford berättar om ett av de händelserna i hans liv, även om jag förstår att det finns mer i historien än han hinner nämna. Sammanfattningsvis ger Richard Ford ändå ett sympatiskt intryck, är på samma gång avslappnad och välformulerad och bjuder på minnesvärda bilder ur sitt liv.
Böcker av Richard Ford:
The Sportswriter
Independence Day
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar