lördag 19 augusti 2017

Rival Sons på Gröna Lund

Det är inte ens ett halvår sedan Rival Sons spelade i Sverige sist, men både vi i publiken och bandet är glada över att de är tillbaka igen. De är perfekt samspelta, och det är inte bara tack vare att Gröna Lund är näst sista stoppet på årets turné, utan för att de är skickliga musiker som menar allvar med vad de spelar och sjunger. Ljudet på Gröna Lunds stora utomhusscen är också välbalanserat, och alla insatser hörs som de skall utan skrammel eller burkighet.


Hollow Bones Pt. 1 är en lika bra inledningslåt som förra gången, följd av Electric Man. Rival Sons rock är tung och melodisk, och trycket är högt från början till slut. Den här gången spelar de också den fantastiska Pressure And Time, som blänker till som en modern Led Zeppelin-låt. Memphis Sun svänger av blueskänsla, och när tempot går ned i Where I've Been blir intensiteten desto större.

Jay Buchanan är en suverän sångare, men schysst nog får publiken sjunga med i de inbjudande ordlösa slingorna som lockar så mycket i till exempel Torture, och än en gång fortsätter allsången ett bra tag efter att låten är slut. Soul, Open My Eyes och Hollow Bones Pt. 2 har mer själ och hjärta än de flesta industripoplåtar som etiketteras som soul, och Buchanans mellansnack om äkthet fördjupar budskapet. Keep On Swinging blir den upplyftande avslutningen på ännu en stark konsert med Rival Sons.


2 kommentarer:

  1. Efter att ha sett dem tre gånger på mindre än ett år, tvingades jag med en tår i ögat stanna hemma den här gången. Glöm inte att de även var på Sweden Rock för bara drygt två månader sedan. ��

    SvaraRadera
  2. Otur att du missade dem den här gången, men tre gånger på ett år är ju inte illa! De turnerar ju flitigt, så vi kan väl hoppas på att se dem snart igen.

    SvaraRadera