Det är ett tecken på hur gediget musikaliska David Bowies låtar är när man kan arrangera om och framföra dem i nya versioner som trollbinder lyssnaren. När dirigenten och arrangören Hans Ek fördjupade sig i de genialiska plattorna från Berlin-tiden i slutet av 1970-talet plockade han också med musik från samma område i tid och rum, och det gör gott för själen att få höra detta en fin sommarkväll på Gustav Adolfs torg, framfört av Sveriges Radios Symfoniorkester, kören Zero8 och sångarna Magnus Carlson, Moto Boy och Jennie Abrahamson.
Konserten startar som ett hav av klanger, där låtar och sång ibland stiger upp ur de orkestrala arrangemangen. Musiken kommer då inte helt till sin rätt; varken orkestern eller sångarna når riktigt ut från utomhusscenen, förrän i den vackra duetten Word on a Wing som Jennie Abrahamson och Magnus Carlson framför.
Så kommer tåget, Trans Europe Express, i en underbar analog version av syntmästerverket och med den vers om Iggy Pop och David Bowie som upphovsmännen utelämnade på konserten för ett år sedan. Strax därpå delar alla tre sångarna på Heroes, med ett pågående crescendo som ökar både intensitet och fokus. Flera stora låtar följer; Ashes To Ashes, och Passenger sjungen av en drömmande Moto Boy med sin klara fina röst.
Även andra tidsperioder får höras på konserten; Black Star från sista skivan, och This Is Not America sagolikt sjungen av Jennie Abrahamson. Allra sist återvänder vi till Berlin tillsammans med den åldrade Bowie i Where Are We Now, lika vemodig som originalet även i den magnifika orkestertappningen.
Konserten startar som ett hav av klanger, där låtar och sång ibland stiger upp ur de orkestrala arrangemangen. Musiken kommer då inte helt till sin rätt; varken orkestern eller sångarna når riktigt ut från utomhusscenen, förrän i den vackra duetten Word on a Wing som Jennie Abrahamson och Magnus Carlson framför.
Så kommer tåget, Trans Europe Express, i en underbar analog version av syntmästerverket och med den vers om Iggy Pop och David Bowie som upphovsmännen utelämnade på konserten för ett år sedan. Strax därpå delar alla tre sångarna på Heroes, med ett pågående crescendo som ökar både intensitet och fokus. Flera stora låtar följer; Ashes To Ashes, och Passenger sjungen av en drömmande Moto Boy med sin klara fina röst.
Även andra tidsperioder får höras på konserten; Black Star från sista skivan, och This Is Not America sagolikt sjungen av Jennie Abrahamson. Allra sist återvänder vi till Berlin tillsammans med den åldrade Bowie i Where Are We Now, lika vemodig som originalet även i den magnifika orkestertappningen.
en av få gånger jag önskar jag varit i Stockholm... Göteborg har också Kulturkalas denna vecka.
SvaraRaderaHoppas du hinner med en massa roligt på ert Kulturkalas!
SvaraRadera