onsdag 23 augusti 2017

Implied Spaces av Walter Jon Williams

Längs en dammig väg kommer en främling vandrande. Han möter ett följe av ryttare och tar sig vidare till en samlingsplats för karavaner, där han imponerar med sin svärdsskicklighet och modiga planer på att strida mot den sekt, hittills oövervinnelig, som inte bara kämpar ned karavaner och tar deras dyrbara last utan sägs offra sina motståndare till en blodtörstig gud. Världen är befolkad av människor, troll och andra varelser, vilka ändå hajar till när vandraren, Aristide, samtalar med sin katt.

Var det inte en högteknologisk science fiction-roman vi började läsa? Men detaljer i de första kapitlen av Implied Spaces implicerar att den magiska världen av medeltida snitt är en konstruktion, och att människorna och varelserna där regenereras till nya liv när de dödas. Därför är det extra grymt att de mystiska prästerna i den nya sekten slår sina offer så att de försvinner, utan chans till återfödelse.

Aristide - eller som han tidigare hette, Pablo - kommer från en annan verklighet utanför den genererade high fantasy-världen, dit människor kommer för att uppleva en annan sorts liv, och är där för sin egen forskning. Den skrämmande sektens agerande ligger dock utanför vad som är tillåtet, och visar sig vara inte bara några fuskande spelares sätt att vinna fruktan, utan början på ett försök att ta över hela universum, inklusive alla de världar som skapats för bekväma liv eller spännande underhållning.

Walter Jon Williams skriver gärna om framtida världar med ett överflöd av resurser, där mänskligheten kan sprida ut sig såväl i rymden som i cyberrymden. Planeter och månar i solsystemet hyser liv, människor - bland annat några av Pablos kloner - har rest längre ut i världsrymden för att hitta andra platser att befolka, och med hjälp av avancerad teknik har världar av olika utseende skapats dit man tar sig via maskhål. Utmaningen i dessa världar är ofta att hitta sysselsättningar som inte tråkar ut en under seklernas gång, och liksom i Aristoi är lösningen på problemet att vara en renässansmänniska, som ständigt utvecklar sitt kunnande inom såväl vetenskap och teknik som poesi och konst.

En annan utmaning är att hålla sitt och andras storhetsvansinne i schack. När nu någon försöker infiltrera grunderna för världarnas centrala styrning är utmaningen för Pablo att finna och stoppa denne, något som underlättas av att han var med och utvecklade de elva AI och tekniken som skapar och kontrollerar de artificiella universa och regenering av liv som alla använder sig av. I en avstickare till ett turbo-Hawaii byggt för att passa såväl människor som vattenlevande varelser låter Pablo sig omformas till en delfinliknande amfibievarelse med extravagant färgsättning. Ledtrådar tar honom vidare, genom virusattacker och zombieepidemier till en upplösning där kosmologiska och existensiella frågor tar plats. 

Jag har sedan tidigare stort intresse för det som kan tolkas ut av titeln, Implied Spaces, det som var Aristides drivkraft från början, och hade gärna läst ännu mer om det. Men jag är nöjd med att Walter Jon Williams skissar upp sådana här svindlande perspektiv och samtidigt på mer detaljerad nivå låter sina läsare följa med och roa sig i de olika världar som byggts för nöje och äventyr.

Fler böcker av Walter Jon Williams:
Aristoi
This Is Not A Game

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar