Kan juridiken och legala processer stoppa en ledare med storhetsvansinne? Avsätta honom eller åtminstone hejda honom i hans väg till absolut makt och diktatur? Pjäsförfattaren Mark Hayhurst lyfter fram en sann historia från 1930-talets Tyskland, om advokaten Hans Litten som år 1931 kallade Adolf Hitler som vittne i en rättegång mot anhängare till honom som brutit sig in och misshandlat dansande på nöjespalatset Eden i Berlin. Skall han kunna dra trådarna mellan uppmuntran till våld och själva brottet? Skall han kunna visa sina landsmän vilka smutsiga metoder Hitler förordar så att de vänder sig ifrån honom?
Nej, det hjälpte inte. Två år senare kom Hitler till makten, säkrade sig själv som diktator och lät sin gatuarmé misshandla och sätta skräck även i dem som försökte göra motstånd inom civilsamhällets lagar. Hämnd utkrävdes på diktatorns personliga fiender, och till dem hörde förstås Hans Litten. Pjäsen Bortförd vid midnatt visar honom fängslad tillsammans med två av Tysklands stora intellektuella vid den tiden, Carl von Ossietzky och Erich Mühsam, parallellt med det arbete för att få honom fri som hans mor, Irmgard Litten, vek sitt liv åt.
De tre fångarna för intelligenta diskussioner om läget i landet, skuldfrågan - sin egen och Führerns - och hur de själva förhåller sig till sin situation. Detta är de mest givande scenerna i pjäsen, skickligt och innerligt spelade av Bahador Foladi (Litten), Allan Svensson (von Ossietzky) och Niklas Falk (Mühsam). De förs bort och torteras gång på gång och kommer tillbaka alltmer skadade. Omfattningen på skadorna står klart när modern Irmgard Litten läser upp en lista över dem som hon kommit över på hemlig väg.
Hennes kamp för sonen innebär många möten med en korrekt men omedgörlig Gestapotjänsteman, vädjan till en engelsk Lord och andra försök att få till en benådning. Gunilla Röör spelar modern med inlevelse men enligt min mening för stelt; framför allt blir de många mötena med Gestapoofficeren till teater, inte så äkta som jag skulle önska.
Juridiken kunde inte binda Hitler till sina våldsamma anhängare 1931, rättvisan kan inte fria en advokat som fängslats på oklara grunder 1938. Vad som är sant och rätt spelar ingen roll när den på toppen bestämt sig för vad som är sanning, eller till och med blir provocerad av anspråken på rättvisa. Vi ser det i diktaturer än idag, och Mark Hayhurst ger oss ett tungt exempel ur historien. Men missbruk av lagen kan påtalas och hejdas, och diktatorer kan störtas, även om arbetet kan kräva tid och blod. All heder åt dem som kämpar för mänskliga rättigheter och rättvisa lagar även när deras egna liv står på spel.
Länk till Stadsteaterns sida om Bortförd vid midnatt
Nej, det hjälpte inte. Två år senare kom Hitler till makten, säkrade sig själv som diktator och lät sin gatuarmé misshandla och sätta skräck även i dem som försökte göra motstånd inom civilsamhällets lagar. Hämnd utkrävdes på diktatorns personliga fiender, och till dem hörde förstås Hans Litten. Pjäsen Bortförd vid midnatt visar honom fängslad tillsammans med två av Tysklands stora intellektuella vid den tiden, Carl von Ossietzky och Erich Mühsam, parallellt med det arbete för att få honom fri som hans mor, Irmgard Litten, vek sitt liv åt.
De tre fångarna för intelligenta diskussioner om läget i landet, skuldfrågan - sin egen och Führerns - och hur de själva förhåller sig till sin situation. Detta är de mest givande scenerna i pjäsen, skickligt och innerligt spelade av Bahador Foladi (Litten), Allan Svensson (von Ossietzky) och Niklas Falk (Mühsam). De förs bort och torteras gång på gång och kommer tillbaka alltmer skadade. Omfattningen på skadorna står klart när modern Irmgard Litten läser upp en lista över dem som hon kommit över på hemlig väg.
Hennes kamp för sonen innebär många möten med en korrekt men omedgörlig Gestapotjänsteman, vädjan till en engelsk Lord och andra försök att få till en benådning. Gunilla Röör spelar modern med inlevelse men enligt min mening för stelt; framför allt blir de många mötena med Gestapoofficeren till teater, inte så äkta som jag skulle önska.
Juridiken kunde inte binda Hitler till sina våldsamma anhängare 1931, rättvisan kan inte fria en advokat som fängslats på oklara grunder 1938. Vad som är sant och rätt spelar ingen roll när den på toppen bestämt sig för vad som är sanning, eller till och med blir provocerad av anspråken på rättvisa. Vi ser det i diktaturer än idag, och Mark Hayhurst ger oss ett tungt exempel ur historien. Men missbruk av lagen kan påtalas och hejdas, och diktatorer kan störtas, även om arbetet kan kräva tid och blod. All heder åt dem som kämpar för mänskliga rättigheter och rättvisa lagar även när deras egna liv står på spel.
Länk till Stadsteaterns sida om Bortförd vid midnatt
 |
| Foto: Bengt Wanselius |
Du berättar så lockande . nu vill också jag se denna pjäs!
SvaraRaderaTack, det blir jag dubbelt glad av att höra! Det är en bra pjäs av så många skäl. Hoppas du också uppskattar den! Berätta gärna vad du tyckte - alla kan tycka litet olika.
SvaraRadera