Det är nästan orättvist enkelt att göra en italiensk film med den här startpunkten: några barndomsvänner, nu i medelåldern, samlas med sina respektive fruar för middag och pratar om livet - småprat blandat med större hemligheter som viskas fram i förtroende. Nej, helt enkelt är det inte att skapa en dialog som flyter lätt och ledigt, så manusförfattarna har varit skickliga. Paren är sinsemellan olika: en plastikkirurg och en psykolog; en veterinär och en entreprenör/fixartyp/taxichaufför som just sålt sin taxi. I biomörkret sitter man lätt och längtar efter att få vara med, smaka på zucchiniblommorna och gnocchin och skämta och prata.
Men nuförtiden finns det andra aktörer i ens liv än de som för tillfället sitter bredvid. Tack vare mobiltelefonen kan man när som helst ordna med saker utanför vänkretsen, eller bli kontaktad för något viktigt som inte kan vänta. Låt oss göra ett experiment! Vi tar alla mobilsamtal och SMS öppet, inför vännerna, och låter dem se vad som pågår! Några runt bordet knorrar, men till sist är alla med på spelet.
Hur många hemligheter kan spillas under en enda kväll? Ganska många, visar det sig, fler än man kanske tänkte sig. Det som först låter som ett oskyldigt samtal om tidsbokning på en klinik leder till många frågor och ifrågasättanden: Skall du förstora brösten? Varför det? Varför går du till en annan plastikkirurg än Rocco, som sitter här bredvid dig?
Försöken att smussla undan komprometterande omständigheter eller avleda misstankarna till andra leder bara till större komplikationer. Man kan som åskådare kort fråga sig hur middagsgästerna vågade gå med på leken till att börja med, och om de alla har hur många lik som helst i garderoben. Men de växande intrigerna och tilltagande äktenskapskriserna är skamlöst fascinerande! Även om en del vänskaper tycks ta en tragisk vändning, är det bara att låta sig dras med i känslostormarna och vara tacksam för att man själv har ett ganska stillsamt liv. Filmens lätta anslag gör att man inte behöver känna sig bedrövad för de ituslitna förhållandena. Humorn och listen gör att Vad döljer du för mig? blir en väldigt underhållande film.
Men nuförtiden finns det andra aktörer i ens liv än de som för tillfället sitter bredvid. Tack vare mobiltelefonen kan man när som helst ordna med saker utanför vänkretsen, eller bli kontaktad för något viktigt som inte kan vänta. Låt oss göra ett experiment! Vi tar alla mobilsamtal och SMS öppet, inför vännerna, och låter dem se vad som pågår! Några runt bordet knorrar, men till sist är alla med på spelet.
Hur många hemligheter kan spillas under en enda kväll? Ganska många, visar det sig, fler än man kanske tänkte sig. Det som först låter som ett oskyldigt samtal om tidsbokning på en klinik leder till många frågor och ifrågasättanden: Skall du förstora brösten? Varför det? Varför går du till en annan plastikkirurg än Rocco, som sitter här bredvid dig?
Försöken att smussla undan komprometterande omständigheter eller avleda misstankarna till andra leder bara till större komplikationer. Man kan som åskådare kort fråga sig hur middagsgästerna vågade gå med på leken till att börja med, och om de alla har hur många lik som helst i garderoben. Men de växande intrigerna och tilltagande äktenskapskriserna är skamlöst fascinerande! Även om en del vänskaper tycks ta en tragisk vändning, är det bara att låta sig dras med i känslostormarna och vara tacksam för att man själv har ett ganska stillsamt liv. Filmens lätta anslag gör att man inte behöver känna sig bedrövad för de ituslitna förhållandena. Humorn och listen gör att Vad döljer du för mig? blir en väldigt underhållande film.
Jag tyckte filmen var riktigt bra smart och rapp :) Och så skönt andas ut efteråt och återgå till sitt normala, i jämförelse, tråkiga liv...
SvaraRaderaEn bra levnadsglad film!!
SvaraRaderaHermia, visst känns ett lugnt liv skönt i jämförelse med deras!
SvaraRaderaJa, Håkan, förutom de uppslitande uppgörelserna skulle man ju gärna sitta till bords och äta gott och småprata som de!
Alltså, den har kommit upp på biograferna i Sverige? Jag har köpt dvdn på italienska (jag kan inte särskilt mycket italienska) bara för att jag inte kunde vänta. Vet inte om den alls kommer att visas i USA så det var kanske lika bra, men blir antagligen svår att första pga av allt prat. Ja, jag vet inte vad min poäng är här förutom att filmen tydligen är så bra som jag tror men att jag antagligen inte kommer att fatta någonting förrän jag ser den textad...
SvaraRaderaÅh, hoppas du får tag i den textad på något språk! Eller att den kanske dyker upp på någon liten indie-biograf i NYC. :) Jag känner inte till vidden av dina italiensk-kunskaper, men det är nog bäst att ha stenkoll på alla detaljer i vändningarna här!
SvaraRaderaOch förresten, ja, den går på bio här sedan några veckor, och jag är riktigt glad över att europeisk film har en publik och försöker själv vara den publiken. :) Vi gick och såg den på Sveriges nationaldags kväll, och då var salongen tom sånär som på oss och tre blonda pojkar i tonåren (bröder?!) som verkade prata italienska.
SvaraRadera