Embodiment in science fiction
Min söndag började sent, med panelen Embodiment in science fiction. Eftersom jag modererade den, vilket gick mycket lätt tack vare de engagerade panelisterna Torill Kornfeldt och Kameron Hurley, hann jag inte lägga på minnet lika mycket av vad som sades. De hade båda idéer om hur man skulle kunna bota sjukdomar, odla organ, laga telomerer så att livslängden ökar, med hjälp av genmanipulation, bakterier, insekter och maskar. På frågan om man skulle kunna skapa fotosyntes i huden svarade Torill Kornfeldt att det vore lätt! Man skulle behöva göra huden tunnare, vilket har sina nackdelar, men att sedan fixa så att fotosyntes kan ske inuti människan vore inte så svårt. Det blev en livlig och intressant debatt, som delvis byggde vidare på vad deltagarna talat om tidigare, och också sköt iväg i andra riktningar.
Inkörsportar
En paneldebatt mellan Tomas Cronholm, Hans Persson, Arina Pingol och Malin Haijlen morfade trevligt nog om till en diskussion med förslag från alla närvarande på böcker som kan locka nya läsare till science fiction. Undertecknad minns än idag hur hon berättade för lågstadiefröken om en författare som hette Ju-les Ver-ne, men i panelen gick meningarna isär om huruvida hans böcker är tillräckligt spännande för barn som lever idag. Även Sagan om Ringen var en vattendelare - en del blev fascinerade av den, andra skrämdes bort från fantasy för lång tid. Mitt bidrag var en anekdot om hur en väninna i tonåren fastnade för Liftarens Guide Till Galaxen - böcker av till exempel Douglas Adams och Terry Pratchett har ju en extra lockelse i humorn och lättsinnigheten.
En bibliotkarie i publiken berättade vad de gjort för att öka intresset för science fiction och fantasy. Vuxenböckerna i genren placerades nära ungdomsavdelningen med SF och fantasy, men att blanda svenska och engelska böcker föll inte så väl ut. En pågående idé är att ställa upp böcker som utspelar sig i dataspelsvärldar för att locka spel-älskare. Det är ett vågspel vilka böcker man skall köpa in, till exempel hur många av en lång, lång serie? De brukar börja med att ta in den första och se om den lånas mycket, och i så fall fortsätta köpa in serien. Men det är tråkigt när en bok mitt i serien lästs sönder!
En bokhandelsanställd sköt in att människor ibland kommer och frågar efter realistiska böcker, inte fantastik. Men realistiska böcker är ju ofta djupt deprimerande, medan man i SF- och fantasyböckerna kan hitta vackra kärlekshistorier, starka karaktärer som utvecklas och bra berättelser, så varför är man så rädd för fantastiken?
Film eller böcker, var finns sf-idéerna?
Den sista panelen jag besökte hade ett framåtpekande tema. Jessica Elgenstierna, Stefan Gemzell, Bellis och Jerry Määttä, ledda av Anna Davour, berättade om vad som gav dem sense of wonder; Möte med Rama, den japanska filmen Funky Forest och Tarkovskijs Solaris var bland det som nämndes.
Då en bok kan läsas under längre tid, i små doser och tid att fundera emellan, kan den presentera mer komplexa idéer än en film. En film är å andra sidan bättre på att visualisera känslor, enorma avstånd, och surrealistiska stämningar, och tidsresor då man direkt ser skillnad mellan olika epoker. Men JE påpekade att å tredje sidan även ord kan måla på ett sätt som inte film kan, och belyste det med två citat: Lovecrafts "Det var en färg bortom tid och rum..." och inledningen på Seveneves: "The moon blew up without a warning."
Stämmer det att idéer som gestaltas i film ligger trettio år efter verkligheten? Bellis gav det fina exemplet Metropolis, en världsstad där till och med den härskande klassen är låsta i tjänande, vilket i och för sig kunnat läsas redan i E M Forsters The Machine Stops. Lågbudgetfilmer snarare än de med stora namn och mycket pengar kan fokusera på intressanta idéer, och TV-serien Black Mirror visar ju i skrämmande detalj en framtid bara några steg före vår tid. Vi fick några tips på intressanta filmer: Safety Not Guaranteed, och från sextio år bak i tiden Tracy/Hepburn-filmen Desk Set och The Man in the White Suit med Alec Guinness, och jag ser fram emot att se dem allihop när jag hinner.
Closing Ceremony
Tyvärr måste den underbar helgen ta slut, och det gjorde den med många och långa applåder som avtackning till de kompetenta arrangörerna och de mycket uppskattade gästerna. The Spirit of Swecon fångades in och överlämnades till arrangörerna av Fantastika 2018. Vi ses då!
Min söndag började sent, med panelen Embodiment in science fiction. Eftersom jag modererade den, vilket gick mycket lätt tack vare de engagerade panelisterna Torill Kornfeldt och Kameron Hurley, hann jag inte lägga på minnet lika mycket av vad som sades. De hade båda idéer om hur man skulle kunna bota sjukdomar, odla organ, laga telomerer så att livslängden ökar, med hjälp av genmanipulation, bakterier, insekter och maskar. På frågan om man skulle kunna skapa fotosyntes i huden svarade Torill Kornfeldt att det vore lätt! Man skulle behöva göra huden tunnare, vilket har sina nackdelar, men att sedan fixa så att fotosyntes kan ske inuti människan vore inte så svårt. Det blev en livlig och intressant debatt, som delvis byggde vidare på vad deltagarna talat om tidigare, och också sköt iväg i andra riktningar.
Inkörsportar
En bibliotkarie i publiken berättade vad de gjort för att öka intresset för science fiction och fantasy. Vuxenböckerna i genren placerades nära ungdomsavdelningen med SF och fantasy, men att blanda svenska och engelska böcker föll inte så väl ut. En pågående idé är att ställa upp böcker som utspelar sig i dataspelsvärldar för att locka spel-älskare. Det är ett vågspel vilka böcker man skall köpa in, till exempel hur många av en lång, lång serie? De brukar börja med att ta in den första och se om den lånas mycket, och i så fall fortsätta köpa in serien. Men det är tråkigt när en bok mitt i serien lästs sönder!
En bokhandelsanställd sköt in att människor ibland kommer och frågar efter realistiska böcker, inte fantastik. Men realistiska böcker är ju ofta djupt deprimerande, medan man i SF- och fantasyböckerna kan hitta vackra kärlekshistorier, starka karaktärer som utvecklas och bra berättelser, så varför är man så rädd för fantastiken?
Film eller böcker, var finns sf-idéerna?
Den sista panelen jag besökte hade ett framåtpekande tema. Jessica Elgenstierna, Stefan Gemzell, Bellis och Jerry Määttä, ledda av Anna Davour, berättade om vad som gav dem sense of wonder; Möte med Rama, den japanska filmen Funky Forest och Tarkovskijs Solaris var bland det som nämndes.
Då en bok kan läsas under längre tid, i små doser och tid att fundera emellan, kan den presentera mer komplexa idéer än en film. En film är å andra sidan bättre på att visualisera känslor, enorma avstånd, och surrealistiska stämningar, och tidsresor då man direkt ser skillnad mellan olika epoker. Men JE påpekade att å tredje sidan även ord kan måla på ett sätt som inte film kan, och belyste det med två citat: Lovecrafts "Det var en färg bortom tid och rum..." och inledningen på Seveneves: "The moon blew up without a warning."
Stämmer det att idéer som gestaltas i film ligger trettio år efter verkligheten? Bellis gav det fina exemplet Metropolis, en världsstad där till och med den härskande klassen är låsta i tjänande, vilket i och för sig kunnat läsas redan i E M Forsters The Machine Stops. Lågbudgetfilmer snarare än de med stora namn och mycket pengar kan fokusera på intressanta idéer, och TV-serien Black Mirror visar ju i skrämmande detalj en framtid bara några steg före vår tid. Vi fick några tips på intressanta filmer: Safety Not Guaranteed, och från sextio år bak i tiden Tracy/Hepburn-filmen Desk Set och The Man in the White Suit med Alec Guinness, och jag ser fram emot att se dem allihop när jag hinner.
Closing Ceremony
Tyvärr måste den underbar helgen ta slut, och det gjorde den med många och långa applåder som avtackning till de kompetenta arrangörerna och de mycket uppskattade gästerna. The Spirit of Swecon fångades in och överlämnades till arrangörerna av Fantastika 2018. Vi ses då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar