Adam More blev under resa nära Australien och Tasmanien skild från sitt skepp, tack och lov utrustad med en mindre båt, så att han och en annan olycklig skeppsbruten kan ta sig vidare på det isande havet. Först hamnar de båda hos ett underligt men i slutändan våldsamt folkslag, där Mores medresenär stryker med. Då More flyr vidare händer det fantastiska att han, genom farliga farleder, strandar på randen till en kontinent som inte är det islandskap vi känner Antarktis som idag, utan har exotisk flora och fauna och underliga sedvanor formade av dagar respektive nätter som varar i sex månader.
Under decennierna kring förra sekelskiftet var Lost World-historier populära - upptäcktsresande kartlade fler och alltmer spännande delar av jordklotet, men de ännu vita fläckarna på kartan kunde fantasifulla författare fylla i med egna kreationer. Edgar Allan Poes berättelse om Arthur Gordon Pym, som kom ut 1838, har stora likheter med De Milles bok, men då den senare utkom postumt först 1888 fick den mäta sig med de många Lost World-berättelser som hunnit skrivas och spridas.
En mycket rolig detalj i De Milles bok är att historien läses och kommenteras av de semestrande unga männen som hittade cylindern. En av dem bedömer sanningshalten i vad som berättas efter vad vetenskapen säger om vår jord; vid polerna är klotet tillplattat, och då jordens inre består av heta, flytande metaller kan det mycket väl finnas en uppvärmd kontinent vid Sydpolen, inringad av höga berg som hejdar isvatten från att flyta in. En annan avfärdar Mores berättelse som ett påhitt, och hur de retas med varandra i tolkningen av innehållet känns mycket modernt och framför allt underhållande.
Landet Adam More har kommit till är förvisso rikt, men det underliga är att alla dess invånare lever efter seder som är raka motsatsen till våra; fattigdom, olycka och slutligen döden är det mest eftersträvansvärda, och att vara ledare och bo i ett vackert inrett palats är en börda som den utsatte lider av. Kan man då inte bara skänka bort sina ägodelar? Nej, det finns lagar emot det, för det utsätter ju de fattiga för förlust av statusen och (o)lyckan av att vara fattig.
Man kan tycka att en västerländsk, materialistiskt sinnad besökare skulle kunna leva gott där, men det kompliceras av att Adam More möter en annan utlänning, den vackra unga kvinnan Almah. Kärlek uppstår, men då uppstår nya problem; Kosekin, som invånarna kallas, separerar kärlekspar för (o)lyckan att tvingas vara ifrån varandra, och detta samt mycket värre saker kommer nu att hända de två älskande.
En intressant aspekt är att kvinnor hålls för jämbördiga med män bland Kosekin, och i fråga om kärlek till och med för initiativtagare. Trots några förlegade uttalanden om kvinnans svaga natur är det därför två kvinnor som framstår som listiga och driftiga i boken; förutom Almah också den infödda Layelah, som skapar större oreda då hon fattar tycke för Adam More och i hemlighet vill ge efter för sin längtan efter ömsesidig kärlek och ett bekvämt liv tillsammans med mannen som har så spännande, annorlunda livsfilosofi.
Språket i det funna manuskriptet är aningen högtidligt men lättflytande, och det är lätt att engagera sig i Adam Mores och Almahs öden. A Strange Manuscript Found In A Copper Cylinder är en mycket underhållande bok, och att den publicerades som följetong i en tidning innebär att nya, rafflande saker händer hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar