En genomgripande konstupplevelse för mig var Olafur Eliassons Verklighetsmaskiner på Moderna Muséet. Eliasson skapar installationer som tar plats i hela kroppen, inte bara via synintrycket. Jag är glad att Moderna Muséet införskaffade den stora montern med hans tredimensionella geometriska skisser; den inspirerar mig varje gång jag går förbi den.
Jag hade lyckan att se Stefan Bircheneders konst i Regensburg; noggranna målningar och modeller som återskapar flagnande artefakter från en industriell era. Verken kan berätta en historia om man vill leva sig in i dem, men jag hör dessutom till dem som njuter av skönheten i sprickor och fläckar, vilket gjorde Position R5 till en fantastisk upplevelse.
En annan variant på att berätta historier och samtidigt visa bilder med okonventionell estetik var Vivian Maiers fotografier, som visades på Kulturhuset. Där finns dessutom den bakomliggande berättelsen om Maiers eget liv och drivkraft, och en unik skildring av vardagslivet i en tid som ligger nära men ändå är svunnen för oss.
Ren skönhet och ljuv estetik finns att se i Ingegerd Råmans konsthantverk, som också visades i Kulturhuset. Sådana ljuvliga proportioner och känsligt användande av material och teknik som skapar harmoni i vardagsföremål! Det var som terapi att se samlingarna. Carl Milles vackra skulpturer fick i sin tur ännu vackrare inramning i Yanan Lis fotografier.
Den utställning som gjorde djupast intryck på mig var ändå den inte tillräckligt uppmärksammade Döden i Galärparken. Inte bara verken i sig, utan sammanställningen, omgivningen - inom synhåll för glada flanörer men ändå borta från dem - och tillfälliga omständigheter gjorde att den gav en splittrad men effektiv känsla av att vara skild från livet. Stämningen var sorgsen och hopplös men ändå inte. Det var fint att se hur det svåraste i livet kunde gestaltas. Det är bra när konst kan framställa känslor så att vi människor kan förbereda oss eller bearbeta vad vi har varit med om.
Jag hade lyckan att se Stefan Bircheneders konst i Regensburg; noggranna målningar och modeller som återskapar flagnande artefakter från en industriell era. Verken kan berätta en historia om man vill leva sig in i dem, men jag hör dessutom till dem som njuter av skönheten i sprickor och fläckar, vilket gjorde Position R5 till en fantastisk upplevelse.
En annan variant på att berätta historier och samtidigt visa bilder med okonventionell estetik var Vivian Maiers fotografier, som visades på Kulturhuset. Där finns dessutom den bakomliggande berättelsen om Maiers eget liv och drivkraft, och en unik skildring av vardagslivet i en tid som ligger nära men ändå är svunnen för oss.
Ren skönhet och ljuv estetik finns att se i Ingegerd Råmans konsthantverk, som också visades i Kulturhuset. Sådana ljuvliga proportioner och känsligt användande av material och teknik som skapar harmoni i vardagsföremål! Det var som terapi att se samlingarna. Carl Milles vackra skulpturer fick i sin tur ännu vackrare inramning i Yanan Lis fotografier.
Den utställning som gjorde djupast intryck på mig var ändå den inte tillräckligt uppmärksammade Döden i Galärparken. Inte bara verken i sig, utan sammanställningen, omgivningen - inom synhåll för glada flanörer men ändå borta från dem - och tillfälliga omständigheter gjorde att den gav en splittrad men effektiv känsla av att vara skild från livet. Stämningen var sorgsen och hopplös men ändå inte. Det var fint att se hur det svåraste i livet kunde gestaltas. Det är bra när konst kan framställa känslor så att vi människor kan förbereda oss eller bearbeta vad vi har varit med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar