Årets bästa böcker 2016

Inför författarbesök och liknande brukar jag ta mig tid att läsa flera böcker av författaren i fråga för att få bredare kunskap om hennes verk. Ett av de viktigaste författarskap jag fördjupade mig i inför science fiction-kongressen i somras var Octavia Butler. Samlingen Lilith's Brood gav en nästan fysisk känsla av mötet mellan människorasen och en mycket annorlunda utomjordisk ras. Lika hudnära men grymmare och mer skrämmande var boken Kindred som förmedlade en konkret känsla av slaveriet på plats i Maryland på 1800-talet.

Samtidigt i Sverige, alltså på 1800-talet, verkade Carl Jonas Love Almqvist och lät i Det går an Sara Videbeck klokt men personligt grundat berätta om ett jämlikare sätt för män och kvinnor att leva tillsammans. Förvånansvärt framsynt, och dessutom fint och underhållande skrivet.

Tillika på 1800-talet befinner sig Mary Reilly. Hon befinner sig i en helt fiktiv berättelse, den om Dr. Jekyll och Mr. Hyde, men Valerie Martin ger kött och blod åt henne och därigenom en röst åt många kvinnor i hennes omständigheter, och boken är både spännande och tänkvärd.

Jag uppskattar alla böcker av Jenny Erpenbeck, men i synnerhet Hennes Aller Tage Abend, på svenska Natt för gott, som är en fascinerande rundmålning över omvälvningarna i Europa under 1900-talet.

Eyvind Johnsons trilogi om Johannes Krilon och hans vänkrets utspelar sig i Sverige och vårt närområde under andra världskriget. Jag är speciellt fäst vid första boken, Grupp Krilon, och dess hopp om att det intellektuella samtalet kan hålla kvar ett vacklande samhälle på demokratisk grund. Mycket viktig inspiration att hämta i dessa dagar.

En klackspark åt tidsandan och datoriseringen under 1960-talet är The Tin Men av Michael Frayn. Det är skönt att få skratta åt något som tar fasta på dråpliga situationer utan att förlora i intelligens och reflektion!

Colm Tóibíns Brooklyn utspelar sig efter andra världskriget på två kontinenter, och är en finkänslig skildring av såväl en ung kvinnas utveckling som av människorna och miljöerna omkring henne. I All That Man Is av David Szalay och The Angel Esmeralda av Don DeLillo befinner sig människor på resa i Europa eller i anra situationer där de hamnar i nya, ibland svårbegripliga situationer där de lär känna sig själva på ett nytt sätt.

En helt egen världshistoria beskriver Chris Beckett i böckerna om Dark Eden, planeten utan sol där de enda ljuskällorna är växter och vissa djur vilket lätt går att leva sig in i under mörka vinterdagar. Mother of Eden och Daughter of Eden visar hur styrelseskick och ideologier uppstår och bryts mot varandra, i tysthet eller under våldsamma strider.

Dark Orbit målar upp en ännu mer annorlunda planet, där förståelsen av vad man har framför sig grumlas av förutfattade meningar om hur världen skall se ut. Det gäller både för de besökande människorna och de befintliga invånarna, och Carolyn Ives Gilman har lysande och taktilt gett liv åt kulturkrockarna.

Ännu en värld jag njöt av att befinna mig i och saknade när böckerna var slut är det myllrande universum som Ann Leckie tänkt fram. Ancillary Sword och Ancillary Mercy avslutade trilogin om Breq, men tack och lov kommer fler böcker om andra livsformer i och utanför Radchaais galaxvida imperium.

Mystiskt tidlös och fritt svävande i det kollektiva (västliga) medvetandet är J.M. Coetzees The Childhood of Jesus, som väckte många fler frågor på de sista sidorna än på de första, utan att ha besvarat någon enda. Jag ser fram emot att läsa vidare, inte för att få definitiva svar utan för att det den beskriver är liv så lika och så olika våra egna att det är en givande träning för sinnena. Det är det jag älskar med att läsa; att få förståelse för vad som har hänt, och att tvingas skapa förståelse för något som inte alls har hänt.