Karin Mamma Andersson har under en tid samarbetat på distans med den danske konstnären Tal R. De båda har skickat foton av sina pågående målningar och inspirerats av varandra. Fördelat på två platser, Galleri Bo Bjerggard i Köpenhamn och Galleri Magnus Karlsson i Stockholm, hänger resultatet.
Svanar, svanesång, död, skelett, eller kanske gick associationsbanorna i omvänd ordning när arbetet började. Svanarna av Tal R. som hänger i första rummet är stiliserade och målade i läckra färger; svart, vitt och rosa; och kompositionen med en upplyst stad mot natthimmel och speglingar i det mörka vattnet är mycket tilltalande i sin enkelhet. Klara färger, tydliga kontraster och mjuka linjer: raka motsatsen till det jag förknippat och uppskattat med Karin Mamma Anderssons konst.
Hennes visade verk har i jämförelse kvar mycket av det grovkorniga/finkorniga i detaljerna som ofta skapat känslan av fotografi/collage/tidningsbild, men har inte längre den antydan av en verklighet bortom ytan som jag dragits till extra mycket. Tidigare har ofta färgen svart verkat spela en egen roll i motiven, ibland som oförklarliga moln, ibland som skuggor med innebörd. Vi ser en kolsvart bakgrund mot porträttet av ett bortvänt flickhuvud, men i övrigt har färgen till största delen inordnat sig som en bland de andra.
Tal R.s motiv är ytterst simplifierade; perspektiv tas sällan hänsyn till, fingrarna som håller i pennan deformeras inte av trycket, färger är valda som av ett ivrigt barn. Jag gillar hans bilder utan att kunna släppa en liten irritation över dem. När båda konstnärerna presenterar ungefär samma motiv, ser Tal R.s varianter ut som en karikatyr av Karin Mamma Anderssons versioner. Det krävs ett visst tankearbete för att se verken av Tal R. som ett uttryck för originalitet och en driven stil, eftersom detaljrikedomen i Karin Mamma Anderssons verk gör att de ser ut som originalen.
På galleriets hemsida går det att se de tavlor som är utställda parallellt i Köpenhamn. Det är förstås snopet för oss som inte kan resa dit och se dem, och gör att stockholmsutställningen känns halv. Men även om den är det, är den tillräckligt intressant och givande för oss som vill se ett nytt kliv för en välkänd svensk konstnär och verk av en, för mig, mindre känd dansk konstnär.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om Svanesång
Länk till Galleri Bo Bjerggards sida om Svanesång
Svanar, svanesång, död, skelett, eller kanske gick associationsbanorna i omvänd ordning när arbetet började. Svanarna av Tal R. som hänger i första rummet är stiliserade och målade i läckra färger; svart, vitt och rosa; och kompositionen med en upplyst stad mot natthimmel och speglingar i det mörka vattnet är mycket tilltalande i sin enkelhet. Klara färger, tydliga kontraster och mjuka linjer: raka motsatsen till det jag förknippat och uppskattat med Karin Mamma Anderssons konst.
Hennes visade verk har i jämförelse kvar mycket av det grovkorniga/finkorniga i detaljerna som ofta skapat känslan av fotografi/collage/tidningsbild, men har inte längre den antydan av en verklighet bortom ytan som jag dragits till extra mycket. Tidigare har ofta färgen svart verkat spela en egen roll i motiven, ibland som oförklarliga moln, ibland som skuggor med innebörd. Vi ser en kolsvart bakgrund mot porträttet av ett bortvänt flickhuvud, men i övrigt har färgen till största delen inordnat sig som en bland de andra.
Tal R.s motiv är ytterst simplifierade; perspektiv tas sällan hänsyn till, fingrarna som håller i pennan deformeras inte av trycket, färger är valda som av ett ivrigt barn. Jag gillar hans bilder utan att kunna släppa en liten irritation över dem. När båda konstnärerna presenterar ungefär samma motiv, ser Tal R.s varianter ut som en karikatyr av Karin Mamma Anderssons versioner. Det krävs ett visst tankearbete för att se verken av Tal R. som ett uttryck för originalitet och en driven stil, eftersom detaljrikedomen i Karin Mamma Anderssons verk gör att de ser ut som originalen.
På galleriets hemsida går det att se de tavlor som är utställda parallellt i Köpenhamn. Det är förstås snopet för oss som inte kan resa dit och se dem, och gör att stockholmsutställningen känns halv. Men även om den är det, är den tillräckligt intressant och givande för oss som vill se ett nytt kliv för en välkänd svensk konstnär och verk av en, för mig, mindre känd dansk konstnär.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om Svanesång
Länk till Galleri Bo Bjerggards sida om Svanesång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar