Ett annat hav av Claudio Magris

De unga männen befinner sig mitt i litteraturhistoriens landskap, intill ett hav av filosofi och kunnande på alla de näraliggande språken: grekiska, tyska, italienska, slaviska. Skolan och dess lärare är en språngbräda för dem att dyka djupare i idéhistorien och formulera egna tankar från. De har haft en givande ungdomstid med teoretiska diskussioner och inspirerande naturupplevelser i en skön blandning.

Men när boken börjar är dess huvudperson, Enrico, på väg därifrån. Kanske är det känslan av att vara oövervinnlig, evig, och ha oändligt med möjligheter, som får honom att relativt lättvindigt lämna vännerna. Kanske har Carlos vänskap, intelligens och känslighet blivit Enrico övermäktig. Visst lämnar han officiellt landet för att undgå militärtjänsten, men det är också för att komma någon annanstans och börja ett nytt liv.

Så lätt som pojkarnas tankar och historiska referenser har flödat, och lever kvar i Enricos minne, lika kärvt blir hans nya liv som boskapsskötare i Sydamerika. Det är en skarp kontrast mellan hur detaljerat vännernas diskussioner berättats, och hur enkelt livet till häst drivande en stor skock skor genom landet. I en annan bok skulle detta varit berättelsens fokus: hur Enrico mödosamt lär sig att förstå och styra djuren, den fysiska närvaron och ögonblick av sköna naturupplevelser. I den här boken är det inget att orda om: livet med djuren och människorna Enrico möter är förvånansvärt tomt och simpelt berättat.

Det är som att han lever ett ställföreträdande liv, ett som inte får sin betydelse i ögonblicket utan i det det symboliserar: den ordkarge enstöringen i vildmarken. När Enrico väl flyttar hem igen möts han dock av människor som levt ett annat äventyrligt liv med djup symbolik: som soldater i kriget Enrico avstod från. De olika livshistorierna skapar en avgrund mellan Enrico och hans forna grannar och vänner. Senare i livet kommer han och en god vän att leka med tanken att leva ett annat symboliskt liv, som livsnjutare på en Söderhavsö, men det blir inte av.

Istället stannar Enrico på en avskild gård, gifter sig med en kvinna som lämnar honom, tar till sig en annan kvinna som älskar honom mer än han bryr sig om henne, och blir med tiden en ganska otrevlig människa. Litteraturen och filosofin glimtar till i hans liv ibland, men ännu mer saknar han den döde vännen Carlos med en styrka som han själv inte kan hantera. En äkta vänskap, en god vän, ett helt människoliv att tänka och formulera intellektuella frågor och svar; borta i unga år. Ett grovt slöseri med ett människoliv och en sorg som sticker i andra människor under hela resten av deras liv.

Enrico är en osympatisk huvudperson och Ett annat hav är en sorgsen bok, men det är gott att Claudio Magris gett oss den här sorgtyngda hyllningen till Enricos och Carlos liv, som en påminnelse om hur värdefull allas vår tid är.

Fler böcker av Claudio Magris: 
Mikrokosmos