Beskrivningen av närstudien tycks vara en en läsinstruktion för den korta boken; långsamt, noggrant. Men även akten att försöka se djupare genom att titta på ett annat sätt speglas i bokens beståndsdelar. En centralfigur i Point Omega, Richard Elster, kallades till krigsförberedelserna i början av 2000-talet för att avläsa och formulera kriget för att göra det begripligt (eller avlägset) för deltagarna. Bokens berättare vill göra en film där Elster berättar om den tiden, i ett fritt flöde utan inklippta bilder, ett sätt att visualisera något alla redan sett genom att se det från sidan.
Denna trend finns i samtiden omkring oss, och är till nytta ibland men irriterande positionering och icke-deltagande vid andra tillfällen. Man kan se en liknande två-/flerstegsspegling i DeLillos White Noise, där huvudpersonerna egentligen är trygga ett eller flera steg bort från faran, men därför har desto mer tid att reflektera över den och oroa sig.
Men Elster och hans presumtive dokumentatör befinner sig i Elsters ensliga hus i öknen. Landskapet låter inte den moderna människan skydda sig med analyser; det är hårt, livsfarligt om man låter det, och kommer att kräva av de båda männen att de accepterar att verkligheten är tätt inpå dem och inte kan förklaras till något hanterbart.
Efter läsningen av Point Omega var det som att boken lämnade kvar i mig ett dammigt hål där ökenvinden rörde upp några sandkorn. Trots den tunga händelsekedjan är insikten om verkligheten som boken förmedlar värdefull.
Fler böcker av Don DeLillo:
Underworld
Cosmopolis
Falling Man
The Angel Esmeralda
Zero K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar