X-Men: Apocalypse

Superhjältefilmerna tycks komma tätare och tätare, och alla filmbolag bygger ut sin egen franchise för att skapa kontinuitet och ett sug efter att veta vad som händer härnäst. Nya filmer behöver vara maffigare än den förra, och mäktigare än de från konkurrenterna. Förra X-Men-filmen sträckte sig från ett nära förflutet in i en alternativ och grym framtid. Hur toppa det? X-Men: Apocalypse gör det genom att börja i forntida Egypten. Det är en estetiskt och esoteriskt spännande tid, med en härskar- och gudadyrkan som fascinerar än idag med sina enorma manifestationer i form av pyramiderna, hieroglyfer och förmodade massritualer.

Den visuellt hänförande inledningsscenen visar den förste mutanten, En Sabah Nur, mäktigast av alla och med ambitioner att behärska hela jorden - och så upproret som lyckas binda honom och begrava honom under stenmassor långt under jordytan. Men nu är tiden för honom att stiga upp igen, och tillsammans med sina fyra vapendragare, andra kraftfulla mutanter, ta makten över jorden och krossa de svaga, icke-mutanterna. Alla byggnader och strukturer skall krossas och ur askan skall han skapa en ny värld. Dessa scener av vittrande hus, bilar och annat är snygga och skrämmande; skrämmande lätta för En Sabah Nur och omöjliga för människorna att kämpa emot. Oscar Isaac lyckas ge den onde filmskurken auktoritet och övertygelse genom sin tunga maskering.

Men redan innan det har vi fått se andra läckra scener, som när den snabbrörlige Quicksilver kommer till Professor Xavier's School For Gifted Youngsters precis när skolan är på väg att sprängas. Medan eldhavet långsamt breder ut sig pilar Quicksilver runt och flyttar elever bort från faran. Inte ett tack får han för det! Och mot slutet kallar han sig själv för loser! Vilken tur att han inte är lika underskattad av manusförfattarna, som låter honom imponera med i fler välkomponerade scener.

Några scener med musik och kläder från 1980-talet dyker upp som stämningsgivare i en annars modern scenografi. Slutstriden blir intensiv och en bra urladdning efter den långa, CGI-tryfferade filmen. De mutanter som är beredda att kämpa mot En Sabah Nur är få och delvis oprövade, men som tur är har han inte skapat någon större armé än, och de nya rekryterna ställs mot varandra och mot de mäktigaste. För mig som fan av action och specialeffekter är X-Men: Apocalypse härligt bombastisk. Vart går de härnäst? Till 1990-talet, och till månen? Bring it on, bara!