Lola uppochner av Monika Fagerholm

Någon har blivit mördad i Flatnäs, det lilla samhället längst ned på Finlands sydliga kust. Henrik Pettersson, en ung man, sönderslagen och lämnad i en sandgrop. Någon grips snart för mordet men släpps igen. Vad hände den natten han dödades och vem är skyldig, eller vilka?

Boken Lola uppochner är ingen deckare; det finns inte en lösning på mordet, en skyldig som skall hittas och straffas, en sista pusselbit som skall ställa världen till rätta igen. Flera människor dör i Flatnäs både före och efter mordet, i hemska olyckor, av självsvält, av sjukdom, av brustet hjärta, återigen för någon annans hand. Monika Fagerholm berättar, på sitt oefterhärmliga vis, i scener, tankar och fragment, scener från före och efter och långt efter händelsen, vad som påverkat människor på djupet till att kanske inte hata men att ta liv på mindre allvar.

Visst vill jag också veta vem som låg bakom andra människors död, och jag läser ivrigt när sanningarna börjar forma sig mot slutet av boken. Men det minnesvärda med Lola uppochner är inte gåtans lösning utan det Fagerholmska persongalleriet; hennes förmåga att befolka ett litet samhälle med människor som både är större än småstadslivet och fast i det som marionetter. Där tvillingbröder kan vara döpta till Östen och Charlie, vara poliser och jobba tillsammans men göra olika val som skickar dem på helt olika banor. De liv som Monika Fagerholm berättar om, med sina egna ordkonstruktioner och meningsbyggnader, i fragment som ibland flyter samman, är ytterst verkliga och livsviktiga i ögonblicken man läser dem.

I det mest förutsägbara av småstadsliv kan Monika Fagerholm skriva fram den magin som barn kan känna när deras vänskap och ritualer verkar betyda något stort. Men också den känslan när glimten av dröm i vardagen hånar en så mycket att hatet väller fram. Lola uppochner är ännu ett av Fagerholms småstadsmirakel.

Fler böcker av Monika Fagerholm:
Den amerikanska flickan
Glitterscenen