Det är synd att Mammon lockar så. Inte bara när begäret blir så starkt att man begår brott för att komma över mer pengar, utan också för att finansbranschen lockar till sig så många som vill arbeta nära pengaflödet för att ha chans på en egen förmögenhet. En del av dem är skärpta hjärnor som skulle kunnat göra nytta inom naturvetenskaplig forskning, medicin och andra välståndsgenererande branscher. Andra drivs mer av suget efter pengar och tänker inte igenom vad som ligger under tickande börskurser och fluktuerande index. Den senare gruppen visade sig vara enormt mycket större än den förra i händelserna som föregrep bankkrascherna för några år sedan, vilket har blåsts upp till en löst sammahängande historia i filmen The Big Short.
De viktiga stolparna i skeendet är tagna ur verkligheten, liksom de flesta aktörerna vi får se. Handlingen är dock förenklad, uppdramatiserad och strömlinjeformad för att göra sig på vita duken, något som då och då kommenteras med en blinkning till oss som tittar. Bakgrunden till det hela, de invecklade finansinstrument som var så komplicerade att ingen* brydde sig om att analysera hur de fungerade, förklaras tydligt i inskjutna scener.
*Ingen brydde sig om att pröva hur sunda de bostadslån var som låg till grunden för de finanspapper som ansågs som bergsäkra, inte förrän Michael Burry gjorde det, noggrant och metodiskt. Christian Bale spelar honom väl, en smart ensamvarg som triggar alla efterföljande aktörer i dramat - de som faktiskt vann på krisen, för att de satsade på att lånesnurran skulle krascha snart. Trots att de Burry möter först vägrar tro honom, sprider sig hans satsningar till nya intressenter; via bankerna som knappt vill ta emot hans ordrar, och till och med via en felringning till en investerargrupp med samma namn som den han egentligen ville nå.
Männen som ser att Burry förstått något som alla missat startar sina egna satsningar, med något olika skäl och med helt olika temperament. Steve Carrell som den koleriske Mark Baum är irriterande rolig tillsammans med sitt dryga gäng, Ryan Gosling som banktjänstemannen Jared Vennett är många gånger kommentator till publikens fromma, men utan att undkomma det överhängande intrycket som slemmig typ med stort egenintresse.
I kölvattnet förljer två investerare i en mindre liga, Charlie Geller och Jamie Shipley (John Magaro och Finn Wittrock). För att ens få en fot in på marknaden, och för att försäkra sig om att vad de ser faktiskt är sant, vänder de sig till den fd storinvesteraren Ben Rickert (Brad Pitt). Denne skäggige sanningssägare står för filmens utbrott av sunt förnuft: när de två unga killarna jublar över alla pengar de tjänat, hugger han ilsket emot med att vad det faktiskt betyder är att miljoner av människor har förlorat sina hem.
Det är inte konstigt att alla historien huvudrollsinnehavare är män, eftersom det var så det såg ut i verkligheten, och jag tror säkert att de hade den machoattityd och jargong som visas upp. Men filmen är ändå onödigt grabbig när den liksom oundvikligen glider in bland nakna dansare på en strippklubb, och låter en av infodumperna utföras av Selena Gomez i ett bubbelbad. Vilken är målgruppen då?
Jag är ändå glad att The Big Short gör det så överskådligt hur blind finansvärlden är när den drivs av lika delar girighet och dumhet. Ett fungerande flöde av pengar i ett samhälle är lika viktigt som blodet i blodomloppet, och visst behöver det finnas aktier, optioner och andra instrument för dem som vill och vågar ta risker. Men när alla springer åt samma håll utan att ifrågasätta och tänka efter, och när en bubbla blåses upp och skapar bieffekter på gräsrotsnivå, och när det händer gång på gång, då visar finansbranschen hur omogen den är i form av egenpremiering och brist på självreglering. Ett dagligt race om miljoner där finansiella idioter är de största spelarna.
*Ingen brydde sig om att pröva hur sunda de bostadslån var som låg till grunden för de finanspapper som ansågs som bergsäkra, inte förrän Michael Burry gjorde det, noggrant och metodiskt. Christian Bale spelar honom väl, en smart ensamvarg som triggar alla efterföljande aktörer i dramat - de som faktiskt vann på krisen, för att de satsade på att lånesnurran skulle krascha snart. Trots att de Burry möter först vägrar tro honom, sprider sig hans satsningar till nya intressenter; via bankerna som knappt vill ta emot hans ordrar, och till och med via en felringning till en investerargrupp med samma namn som den han egentligen ville nå.
Männen som ser att Burry förstått något som alla missat startar sina egna satsningar, med något olika skäl och med helt olika temperament. Steve Carrell som den koleriske Mark Baum är irriterande rolig tillsammans med sitt dryga gäng, Ryan Gosling som banktjänstemannen Jared Vennett är många gånger kommentator till publikens fromma, men utan att undkomma det överhängande intrycket som slemmig typ med stort egenintresse.
I kölvattnet förljer två investerare i en mindre liga, Charlie Geller och Jamie Shipley (John Magaro och Finn Wittrock). För att ens få en fot in på marknaden, och för att försäkra sig om att vad de ser faktiskt är sant, vänder de sig till den fd storinvesteraren Ben Rickert (Brad Pitt). Denne skäggige sanningssägare står för filmens utbrott av sunt förnuft: när de två unga killarna jublar över alla pengar de tjänat, hugger han ilsket emot med att vad det faktiskt betyder är att miljoner av människor har förlorat sina hem.
Det är inte konstigt att alla historien huvudrollsinnehavare är män, eftersom det var så det såg ut i verkligheten, och jag tror säkert att de hade den machoattityd och jargong som visas upp. Men filmen är ändå onödigt grabbig när den liksom oundvikligen glider in bland nakna dansare på en strippklubb, och låter en av infodumperna utföras av Selena Gomez i ett bubbelbad. Vilken är målgruppen då?
Jag är ändå glad att The Big Short gör det så överskådligt hur blind finansvärlden är när den drivs av lika delar girighet och dumhet. Ett fungerande flöde av pengar i ett samhälle är lika viktigt som blodet i blodomloppet, och visst behöver det finnas aktier, optioner och andra instrument för dem som vill och vågar ta risker. Men när alla springer åt samma håll utan att ifrågasätta och tänka efter, och när en bubbla blåses upp och skapar bieffekter på gräsrotsnivå, och när det händer gång på gång, då visar finansbranschen hur omogen den är i form av egenpremiering och brist på självreglering. Ett dagligt race om miljoner där finansiella idioter är de största spelarna.
En film som får oss/dig att känna dig smart, vilket ju är trevligt. Men samtidigt luras vi i nästa finansskandal i detta nu, vi bara vet ännu inte om det. Samma finanssystem som beskrivs i filmen. Som filmen visar, tyvärr i en väldigt kort sekvens, så gick finanslurendrejarna fria även den gången, så de fortsätter nog glatt att lura oss på nästa sätt.
SvaraRaderaProblemet är inte att finansfolk är idioter, problemet är att finanssystemet är byggt på att de alla belönas för att lura oss. Om och om igen, de blir bara mer förslagna och avtrubbade med övning. Och sista skrattet är även nästa gång på din bekostnad.