Att dela upp boken Mockingjay i två delar var verkligen en bra idé. Det ger den andra delen tid att bygga upp oron och förväntningen inför det som säkerligen blir slutstriden mellan motståndsrörelsen och regeringens styrkor, med både farlig infiltration mitt under näsan på President Snow och spektakulära stridsscener - allt förstås filmat och utsänt av båda sidorna. Men den hinner också smyga in tvivlet på vart detta skall leda.
De som ledde revolutionen är sällan de bäst skickade att leda återuppbyggnaden och freden. De som mest vill ha makten är sällan de bäst lämpade att förvalta den. Och om man slår tillbaka mot förtryckarna med samma cyniska kallsinnighet inför förlorade människoliv, är man då inte lika förkastliga som de? Även en fight med de ädlaste motiv smutsas ned av verkligheten.
Rebellerna når Capitols utkanter, och det är fascinerande att se Katniss team ta sig fram i ruinerna av de överdådiga kvarteren. För de skall självklart inte vara vid fronten, utan litet bakom, mindre utsatta och med mer tid för att spela in propagandafilmer. Katniss förstår att hon måste använda sig av sitt givna uppdrag för att komma dit hon vill, och de som styr i Distrikt 13 - president Coin och förre spelmästaren Plutarch Heavensbee - förstår att de måste spinna hennes initiativ till fördel för sig själva.
Jakten på Katniss och hennes grupp inne i Capitol blir till en ny version av Hungerspelen, med fruktansvärda vapen inte minst i form av grymma mutts som förföljer teamet nere i de mörka, vattenfyllda kloakerna. Inte mindre påfrestande för sinnet är det att ha med sig Peeta, fortfarande plågad av Snows hjärntvätt och kanske livsfarlig för gruppen. Han, tillsammans med de ökande tvivlen på hur kriget utkämpas, gör att filmen inte bara blir en spännande actionhistoria med hjältar och läckra specialeffekter, och det gör den värd att minnas.
De som ledde revolutionen är sällan de bäst skickade att leda återuppbyggnaden och freden. De som mest vill ha makten är sällan de bäst lämpade att förvalta den. Och om man slår tillbaka mot förtryckarna med samma cyniska kallsinnighet inför förlorade människoliv, är man då inte lika förkastliga som de? Även en fight med de ädlaste motiv smutsas ned av verkligheten.
Rebellerna når Capitols utkanter, och det är fascinerande att se Katniss team ta sig fram i ruinerna av de överdådiga kvarteren. För de skall självklart inte vara vid fronten, utan litet bakom, mindre utsatta och med mer tid för att spela in propagandafilmer. Katniss förstår att hon måste använda sig av sitt givna uppdrag för att komma dit hon vill, och de som styr i Distrikt 13 - president Coin och förre spelmästaren Plutarch Heavensbee - förstår att de måste spinna hennes initiativ till fördel för sig själva.
Jakten på Katniss och hennes grupp inne i Capitol blir till en ny version av Hungerspelen, med fruktansvärda vapen inte minst i form av grymma mutts som förföljer teamet nere i de mörka, vattenfyllda kloakerna. Inte mindre påfrestande för sinnet är det att ha med sig Peeta, fortfarande plågad av Snows hjärntvätt och kanske livsfarlig för gruppen. Han, tillsammans med de ökande tvivlen på hur kriget utkämpas, gör att filmen inte bara blir en spännande actionhistoria med hjältar och läckra specialeffekter, och det gör den värd att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar