Mitt emellan sjuttiotalets påtvingade antimode-stämning, åttiotalets frossande i starka färger och stora kostymer och luggar och nutidens ohållbara bimbo-ideal finns en stark kvinna att ha som ledstjärna; Camilla Thulin, en modeförebild med både säkerhet i sina uttalanden och yrkeskunskapen att backa upp dem. Kulturhuset i Stockholm har just nu en utställning av hennes kläder och bakgrund, en stilövning både i det stora och det lilla.
Ett viktigt budskap från Camilla Thulin är att man skall klä sig för sin kropp - inte försöka forma sig efter något ideal man egentligen inte liknar, och inte heller dölja kroppen för att den inte stämmer med dagsmodet. Så klokt, och så uppmuntrande att höra! Med en bakgrund i skapande av underkläder har hon ju extra goda kunskaper om våra kroppar och hur plagg kan hjälpa till att forma och stötta - inte plågsamt, utan omtänksamt!
Något annat som Camilla Thulin förmedlar är önskan att vilja klä sig snyggt, inte bara praktiskt, och absolut inte bara i simpla kläder för att göra sig osynlig. Alla kläder i utställningen har något som visar att den som valt plagget har lagt extra omsorg om sitt utseende: lysande färg, stilig skärning, broderier eller något annat vackert.
Utställningen visar alltså inte bara kläder som Camilla Thulin själv har designat, utan även sådana som hon skaffat och inspirerats av sedan sin ungdom, ofta second hand-kläder från andra årtionden eller andra länder. Det är fascinerande att se de pärlbroderade tunikorna från Turkiet och Afghanistan, och jämföra med de klänningar Thulin designat.
Men det är inte bara i vardagsskönhet som Camilla Thulin excellerar, utan förstås också i att skapa scenkläder för teatern, för spelade roller som är larger than life och skall vara det. De många dräkterna med rika färger och intrikata dekorationer får utställningslokalen att glöda som en piratskatt. Det är fint att få gå nära och kunna detaljstudera alla pärlbroderimönster, de som på avstånd skapar ett överdådigt men helt enhetligt och trovärdigt intryck.
I utställningstexter berättar Camilla Thulin om hur designarbetet går till, och hur man kan fuska med sömmarna i scenkläder som ju faktiskt inte är tänkta att ses på närmare håll. Det är intressant att läsa om processen. Det enda jag saknar är mer information om varifrån de ljuvliga tygerna kommer, för de är ju en mycket viktig del i slutresultatet. Specialbeställs de, eller finns de att köpa i Sverige (och varför använder sig inte fler av dem)? Men det är en bisak. Huvudsaken är att en av våra mest kloka, begåvade och stilsäkra klädskapare presenteras tillsammans med sina lockande, inspirerande mästerverk.
Länk till Kulturhusets sida om Camilla Thulin
Ett viktigt budskap från Camilla Thulin är att man skall klä sig för sin kropp - inte försöka forma sig efter något ideal man egentligen inte liknar, och inte heller dölja kroppen för att den inte stämmer med dagsmodet. Så klokt, och så uppmuntrande att höra! Med en bakgrund i skapande av underkläder har hon ju extra goda kunskaper om våra kroppar och hur plagg kan hjälpa till att forma och stötta - inte plågsamt, utan omtänksamt!
Något annat som Camilla Thulin förmedlar är önskan att vilja klä sig snyggt, inte bara praktiskt, och absolut inte bara i simpla kläder för att göra sig osynlig. Alla kläder i utställningen har något som visar att den som valt plagget har lagt extra omsorg om sitt utseende: lysande färg, stilig skärning, broderier eller något annat vackert.
Utställningen visar alltså inte bara kläder som Camilla Thulin själv har designat, utan även sådana som hon skaffat och inspirerats av sedan sin ungdom, ofta second hand-kläder från andra årtionden eller andra länder. Det är fascinerande att se de pärlbroderade tunikorna från Turkiet och Afghanistan, och jämföra med de klänningar Thulin designat.
Men det är inte bara i vardagsskönhet som Camilla Thulin excellerar, utan förstås också i att skapa scenkläder för teatern, för spelade roller som är larger than life och skall vara det. De många dräkterna med rika färger och intrikata dekorationer får utställningslokalen att glöda som en piratskatt. Det är fint att få gå nära och kunna detaljstudera alla pärlbroderimönster, de som på avstånd skapar ett överdådigt men helt enhetligt och trovärdigt intryck.
I utställningstexter berättar Camilla Thulin om hur designarbetet går till, och hur man kan fuska med sömmarna i scenkläder som ju faktiskt inte är tänkta att ses på närmare håll. Det är intressant att läsa om processen. Det enda jag saknar är mer information om varifrån de ljuvliga tygerna kommer, för de är ju en mycket viktig del i slutresultatet. Specialbeställs de, eller finns de att köpa i Sverige (och varför använder sig inte fler av dem)? Men det är en bisak. Huvudsaken är att en av våra mest kloka, begåvade och stilsäkra klädskapare presenteras tillsammans med sina lockande, inspirerande mästerverk.
Länk till Kulturhusets sida om Camilla Thulin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar