Utställningen Tabernacle är avslutad, men jag är glad att jag såg den och vill berätta kort om den ändå. Utställningens titel, innehållet och namnen på verken leder tankarna till ett bygge av en egen religion, med (ej ovanligt) lånade element från andra trossystem och en presentation av ritualer och heliga objekt.
Från de första verken jag ser, Mamelles/Dervisches, är det mitt intryck att religionen i fråga har en kvinnoinfluerad värdegrund. Trots den påtagliga tyngden i de tre verken med samma namn ser de ut som förstorade fingerringar, och samtidigt som spetsiga BH-kupor.
Nästa verk jag närstuderar, Pochoir, har en omfamnande kvalitet. Är det en dräkt för gudstjänster, eller en stol att sitta i, eller ett tält att gå in i med offergåvor? Det skulle kunna gärna vara alla tre på samma gång, och återigen ger de mjuka formerna en feminin känsla åt det tunga, imponerande objektet.
De rundade skåpen med Amuletter mot Onda Ögat gör mig dock (hälsosamt?) skeptisk till den nya religionen. I likhet med trädet utanför där man i antik anda kan hänga votivgåvor i form av kroppsdelar, sitter rad efter rad av ögonamuletter i de rundade rummen. Men är de "ögon" där det stuckits in pinnar avsakraliserade, eller helgade, eller misslyckade? I vilket fall som helst ser det litet obehagligt ut. Dessutom är ögonen så likformiga, och skåpet så fullt och därigenom färdigt, att den heliga platsen varken ser personlig eller inbjudande ut.
Jag tycker ändå att utställningen är en helgjuten och tankeväckande, och jag ser gärna en utveckling av tankarna och den fysiska gestaltningen av religiösa känslor i kommande verk av Katrine Helmersson.
Länk till galleriets sida om utställningen Tabernacle
Från de första verken jag ser, Mamelles/Dervisches, är det mitt intryck att religionen i fråga har en kvinnoinfluerad värdegrund. Trots den påtagliga tyngden i de tre verken med samma namn ser de ut som förstorade fingerringar, och samtidigt som spetsiga BH-kupor.
Nästa verk jag närstuderar, Pochoir, har en omfamnande kvalitet. Är det en dräkt för gudstjänster, eller en stol att sitta i, eller ett tält att gå in i med offergåvor? Det skulle kunna gärna vara alla tre på samma gång, och återigen ger de mjuka formerna en feminin känsla åt det tunga, imponerande objektet.
De rundade skåpen med Amuletter mot Onda Ögat gör mig dock (hälsosamt?) skeptisk till den nya religionen. I likhet med trädet utanför där man i antik anda kan hänga votivgåvor i form av kroppsdelar, sitter rad efter rad av ögonamuletter i de rundade rummen. Men är de "ögon" där det stuckits in pinnar avsakraliserade, eller helgade, eller misslyckade? I vilket fall som helst ser det litet obehagligt ut. Dessutom är ögonen så likformiga, och skåpet så fullt och därigenom färdigt, att den heliga platsen varken ser personlig eller inbjudande ut.
Jag tycker ändå att utställningen är en helgjuten och tankeväckande, och jag ser gärna en utveckling av tankarna och den fysiska gestaltningen av religiösa känslor i kommande verk av Katrine Helmersson.
Länk till galleriets sida om utställningen Tabernacle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar