Guggenheim-muséet breder ut sig vid flodstranden i Bilbao, och bjuder på stora portioner av konst såsom en blank Anish Kapoor-skapelse och en Louise Bourgeois-spindel redan invid de breda trapporna till entrén. Inuti byggnaden är arkitekturen planlagd så att man får gå i icke-runda varv över det vida bottenplanet och längs gångar mellan salarna på högre våningar. De bärande elementen är mjukt svängda på väg uppåt och bidrar till att hela innerrummet känns generöst, lockande och litet spännande.
Helt kongenial med byggnaden är de jättelika stålskulpturerna av Richard Serra, som fått en permanent plats i en av salarna. Foton av Serras 1960-talsverk visar kraftiga material i "avslappnade" tillstånd. I linje med det fick Serra för tio år sedan möjlighet att skapa verk av gigantiska plåtark, sponsrad av ståltillverkaren ArcellorMittal.
Serra skapade åtta enkla men effektfulla labyrinter av stålet. De är av dubbel manshöjd, och de flesta av dem är placerade så att man inte kan se mer än ett par steg framför sig. Arken är också böjda och mjukt vinklade mot (ibland från) varandra, vilket gör att vägen man går ändrar karaktär; smalnar, breddas, smalnar av upptill men breddas nedtill och vice versa. I ett fall vänder sig vägen inåt mot sig själv så många gånger att det är svårt att tro att alla vindlingar får plats, tills man kommer till en båtformad mittpunkt som fortfarande har gott om plats. Det är många gånger som jag upplever att stigarna mellan de tunga, stabila arken är längre än de syns vara utifrån. I vissa kurvor blir skuggan på stålet så mörk att där ser ut att vara ett hålrum.
När jag besökte utställningen var där tillräckligt folktomt för att jag skulle kunna strosa fritt i gångarna. Någon gång när jag mötte besökare som kom gående från andra hållet fick vi hitta en "mötesplats" för att komma förbi varandra. Genomgående såg jag breda leenden och intresserade blickar hos mina medvandrare mellan plåtarna. Att gå där mellan de böljande stålskivorna var en barnslig glädje, men också en litet magisk upplevelse, som att vara mitt i en drömvärld med andra naturlagar än vår.
Till utställningen finns en modell i mindre skala av labyrinterna, bilder och filmer om hur konstverken kom till, och en mer allmänt hållen men kärleksfull beskrivning av stål i vår vardag. Den här sponsringen av ArcellorMittal är en välgärning för kulturen. Jag är mycket glad att Richard Serra fick möjlighet att skapa de här verken, och att vi besökare kan vandra genom dem och förundras.
Länk till Guggenheim Bilbaos sida om Richard Serra
Helt kongenial med byggnaden är de jättelika stålskulpturerna av Richard Serra, som fått en permanent plats i en av salarna. Foton av Serras 1960-talsverk visar kraftiga material i "avslappnade" tillstånd. I linje med det fick Serra för tio år sedan möjlighet att skapa verk av gigantiska plåtark, sponsrad av ståltillverkaren ArcellorMittal.
När jag besökte utställningen var där tillräckligt folktomt för att jag skulle kunna strosa fritt i gångarna. Någon gång när jag mötte besökare som kom gående från andra hållet fick vi hitta en "mötesplats" för att komma förbi varandra. Genomgående såg jag breda leenden och intresserade blickar hos mina medvandrare mellan plåtarna. Att gå där mellan de böljande stålskivorna var en barnslig glädje, men också en litet magisk upplevelse, som att vara mitt i en drömvärld med andra naturlagar än vår.
Till utställningen finns en modell i mindre skala av labyrinterna, bilder och filmer om hur konstverken kom till, och en mer allmänt hållen men kärleksfull beskrivning av stål i vår vardag. Den här sponsringen av ArcellorMittal är en välgärning för kulturen. Jag är mycket glad att Richard Serra fick möjlighet att skapa de här verken, och att vi besökare kan vandra genom dem och förundras.
Länk till Guggenheim Bilbaos sida om Richard Serra
Wow! Detta skulle jag vilja se!
SvaraRaderaJa, gör det! Det är så bra att den här utställningen är permanent, för det är verkligen en upplevelse. (Inte flyttar man på den i första taget!)
SvaraRaderaJag tillbringade en fantastisk vecka i San Sebastián med god mat, fint väder och generösa parkbänkar för läsning. Därifrån går bussar och tåg till Bilbao, Biarritz och andra intressanta städer. Rekommenderas varmt!