Hur hamnar ett land i läget att staten kan kräva av befolkningen att hålla sig frisk? Det berättar inte boken, som utspelar sig cirka femtio år in i framtiden, men den visar hur läget upprätthålls: Som i andra totalitära stater är det med en blandning av statlig övervakning och duktiga medborgare som tjallar på sina grannar. En korrekt kost och motion är påbjudet. Det finns också förbud mot riskfyllda aktiviteter, och det är lätt att tänka sig hur den listan har blivit längre år efter år: Röka. Gå för nära floden. Äta för många körsbär. För att optimera befolkningens immunsystem är det till och med begränsat vem man får gifta sig med.
Jag är snarare motsatsen till rebell i mitt hjärta, men av exemplen insmugna i berättelsen ser jag mycket som jag skulle vilja opponera mig mot, sådant som verkar löjligt och som rena småaktigheter. Har man vuxit upp med systemet är det förstås lättare att acceptera de här lagarna, men här och där i boken skymtar det fram protester mot systemet - METODEN, som den kallas.
I det här genomreglerade samhället är det enkelt att fastställa en mördare och våldtäktsman som lämnat DNA efter sig i sitt offer. Men Moritz, bror till bokens huvudperson Mia Holl, hävdar in i det sista att han är oskyldig. I sin kamp för att få fram att ett justitiemord begåtts blir Mia slarvigare i sin METOD-efterlevnad och dras själv in i en allvarlig rättsprocess.
Bokens undertitel är Ein Prozess, vilket förstås för tankarna till Franz Kafkas Der Prozess. Till skillnad från Josef K. som inte vet vad han blivit anklagad för och dras inför en nebulös domstol är anklagelserna och processen mot Mia Holl glasklara - och ändå omöjliga att argumentera sig fri från. Med en så stabil METOD som bygger samhället finns förstås starka krafter som vill hålla METODEN skuldfri.
Det är i den här viktiga punkten som logiken sviktar, i mina ögon. För det första står det inte klart att METODEN som detaljreglerar vardagslivet även utgör grunden för juridiken, men låt oss acceptera att den gör det. För det andra är det förvånansvärt att en metod som gör anspråk på att vara så vetenskaplig och korrekt inte tar till sig en av vetenskapens viktigaste principer, att kunna avfärda felaktiga antaganden och formulera nya för att utvecklas och bli ännu mer korrekt. Men låt oss anta att METODEN blivit så statsbärande att den likt kommunismen förbjuder ifrågasättanden och förbättringar. Till slut är det ändå så att hela historien är upphängt på ett gångjärn som inte håller; en enda handling och dess följder som skall ge den stora hävstångseffekten. Jag upplevde liknande halvt trovärdiga antaganden i Adler und Engel, medan de existensiella turerna i Schilf / Fritt fall höll ihop perfekt. Tyvärr tappar de intellektuella förvecklingarna i Corpus Delicti bort sig på vägen för min del.
Fler böcker av Juli Zeh:
Adler und Engel
Schilf / Fritt fall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar