Lost for Words av Edward St Aubyn

Bookerprisutdelningen är aningen mer spännande än tillkännagivandet av Nobelpriset, bara därför att prisjuryn utses på nytt varje år med mer eller mindre populistiska avsikter, och för att en lång lista på vinnarkandidater följs av en kortlista med några månaders mellanrum innan priset ges ut. Det gör det möjligt för oss lekmannaläsare att försöka hänga med, och det ger också mer utrymme för mygel, vilket Edward St Aubyn tar fasta på i sin bok om Elysiumprisspelet 2013.

I boken Lost For Words är priset lätt maskerat till Elysiumpriset och har namn av företaget som sponsrar, i detta fallet en variant på monsterföretaget Monsanto. (En ironisk twist i sista kapitlet är att Elysiums VD Mr. Wo och hans hustru är väl insatta i engelsk kultur i allmänhet och litteratur i synnerhet.)

Med briljant humor visar Edward St Aubyn hur så gott som varje jurymedlem, nominerad och förbigången författare drivs av egna, ofta småaktiga motiv. Förre parlamentsmedlemmen Malcolm Craig snubblade i sin politiska karriär när han uttalade sig om Skottlands självständighet tvärt emot partiets officiella ståndpunkt. För att gottgöra det och sparka igång sin karriär tänker han lirka de övriga jurymedlemmarna att ge priset åt en samtida bok om Skottland, en bok med ett namn jag skrattade högt åt inte bara första gången jag läste det: wot u starin at

Listan inkluderar även böcker som en fiktiv biografi om Shakespeares ungdomsår och The Frozen Torrent, en djupt litterär betraktelse över det moderna livets bedräglighet som motsäger sig själv på ett intellektuellt sätt. Författaren Sam är lika kluven i sitt försök att tänka ut något nytt att skriva vidare om:

'What is the purpose of art?' Sam felt doomed as he wrote the question. What did he really think?
'To arrest our attention in the midst of distraction.'
Could he say that?
'Its uselessness is its supreme value. Money only has value because it can be exchanged for something else, art only has value because it can't.'
Try telling that to a Rembrandt owner, who's just exchanged a 'useless' self-portrait for twenty-seven million pounds [...].
'To arrest our attention in the midst of distraction' or 'to distract our attention in the midst of fixation'. He could imagine approaching the point from the opposite angle. [...]
'The purpose of style,' Sam began, 'is to generate interest', he concluded timidly.

Lika förlorad i intetsägande sentenser men desto mer pompös och självsäker är den tillreste franske filosofen Didier:

'She knows she is living at the end of civilization because I am the one who told her!' He burst out laughing. 'Everybody thinks they understand the joke of reality TV, but the real joke is that there is no other reality! There can be no civilization because we are living in the desert of the Real. [...] When we think w are having an original thought we are in fact remembering an episode from the global capitalism. Our most private fantasies have already been marketed...'

Boken är full av höjdpunkter, och det är med glädje jag läser pastischerna på olika litterära genrer, till exempel de ovanligt överlastade liknelserna i kriminalhistorian en av jurymedlemmarna håller på att skriva. Och än en gång frustade jag av skratt när det äntligen blev dags att få läsa ett utdrag ur wot u starin at:

'Wot u starin at?' said the red-haired cunt at the bar.
'Ay wasna starin at anythin', said Death Boy.
'Listen, mate' sais Wanker, who wasna in the mood for a fight, being skag-sick, and pissed at the world on account of his AIDS-test comin back positive, 'there's nae cunt starin at nae cunt.'
'Well, u can stare a this', sais the red-head cunt, and he brings his beer mug down on Death Boy's head, splitting his skull open.
Death Boy's goat more blood pouring outa him than a pig in an abattoir, only he's so outa his box, he dunna ken he's goat any cause for complaint until he's licked up a good half pint of it.

Boken emottogs med indignation av brittiska recensenter som kände sig utpekade. Själv håller jag den inte för den ultimata sanningen, utan som en drift och överdrift som roar för stunden. Jag har inte förlorat förtroendet för Bookerpriset (är kanske litet mer oroad inför inkluderingen av böcker även från andra länder än the Commonwealth), men är glad att ha fått se prisprocessen i en skrattspegel och ser fram emot att läsa fler spirituella böcker av Edward St Aubyn.