Osama av Lavie Tidhar

Joe är privatdetektiv i ett fridfullt Vientiane. Gatorna är välstädade och de få människorna stillsamma. Lavie Tidhar lyckas väl med att förmedla stämningen så att den känns tydlig och overklig på samma gång. För små detaljer gör att världen inte verkar vara som vi förväntar oss, som att Joe på flygplatsen ser en kinesisk familj med tre barn gå förbi.

Joe är på väg mot ett plan till Paris, där han skall söka upp Mike Longshott, mannen som skriver böckerna i serien Osama Bin Laden: Vigilante. Det är det uppdrag som Joe har fått av en kvinna han nästan tror sig känna igen. Böckerna är kioskdeckare med underground-karaktär, och Joe hör redan till läsarskaran.

Instoppat mellan kapitlen finns utdrag ur Vigilante-böckerna; sakliga redogörelser för män som lastar bilar fulla med sprängämnen och kör in på ambassader, eller som kapar plan för att låta dem störta. Det är svårt att tänka sig att någon skulle vilja läsa kioskdeckare som är skrivna på ett så torrt språk, men personligen tycker jag att det är ännu svårare att någon skulle vilja läsa om terrordåden som de handlar om.

Och ändå; i den fridfulla värld där Joe lever tycks ingen internationell terror finnas, förutom i böckerna. Det är kanske inget att undra på att de fascinerar en del. Till och med; om man föreställer sig en värld där normaltillståndet är frid, måste explosionerna i Nairobi, New York, Madrid och London te sig sensationella.

På sitt uppdrag möter Joe personer som tycks ha svagt fotfäste i verkligheten. En del andra ser på dem med förakt och kallar dem fuzzy-wuzzies, ghosts och refugees. Här och där dyker det upp ledtrådar som Joe missar men vi läsare känner igen: 9/11, 7/7, på papperslappar eller sprayat på väggar. Och självklart dyker det upp personer som vill hindra honom i hans sökande; benhårda yrkesmän från en hemlig organisation med mindre kontroll över läget än de vill erkänna. Ja, varför måste Joe finna Mike Longshott och hans skapelse, Osama? Skulle inte det kunna förstöra det bräckliga lugnet?

Fastän Lavie Tidhars miljöbeskrivningar skapar goda bilder av hur det ser ut kring Joe i varje läge, är intrycket ändå att allt är kulisser eller ofullständigt, som om världen vore rekonstruerad ur minnet. Det blir extra tydligt när Joe under ett opiumrus vaknar upp i en brusande värld med iPhones, flash mobs och inga referenser till det Joe minns.

Den långsamma undersökningen och de många halv-tydliga ledtrådar som störs ut skulle kunna vara irriterande om det inte vore för att Lavie Tidhar är en så god stilist. Det känns spännande att röra sig i den såpbubbla av fred där Joe befinner sig. Att den världen är så harmonisk gör att det blir ännu mer effektfullt när Tidhar för in element från vår värld: det absurda i att planera och utföra brutala attacker på andra människor, de människoliv som avbröts i förtid.

*** MILD SPOILER ***

Min tolkning av handlingen är en variant på TV-serien Life On Mars. Joe ligger i koma efter att ha skadats i ett av terrordåden. I sin avskärmade hjärna lever han ett nytt liv, tillsammans med andra som också drabbats och på något sätt delar samma önskedröm om en värld utan terrorism. Minnen av vår värld kommer till honom i form av Osama-böckerna och ledtrådarna som han inte förstår (för han väljer att inte minnas). Kvinnan som ger honom i uppdrag att finna Mike Longshott och Osama Bin Laden, och som återkommer under berättelsen, är en närstående som försöker nå honom och försöker få honom att återvända från drömlivet till vår verklighet.

Det mest bestående intrycket från mitt besök i Joes fridfulla värld är vilken anomali våldet är. Visst verkar hans värld sömnig och inte så tekniskt utvecklad, men ställd emot en värld där människor tar sig rätten att döda och plåga andra människor är det svårt att inte känna sig lockad.

Fler böcker av Lavie Tidhar: 
An Occupation of Angels
HebrewPunk