torsdag 21 mars 2013

Andreas Eriksson på Galleri Riis 2013

 Jag känner igen de mörka färgerna och de tunga färgfälten i Andreas Erikssons tavlor från hans utställning för ett drygt år sedan. De nya tavlorna i en aningen vidareutvecklad stil borde inte kännas så annorlunda som de gör, men så är det, jag upplever dem inte på samma sätt. Den här gången kommer inspirationen från isländska Kjarval, och fastän färgfälten är lika dova har de inte samma tyngd som i förra utställningen. Penseldragen är tydligare och där finns fler detaljer. Jag tyckte bättre om kraften i den förra utställningen.

Att ett av motiven är vävt med grovt gran är dock en positiv överraskning och känns som en ett logiskt steg vidare. Jag ser gärna fler tavlor i den tekniken.

I Galleri Riis andra sal sitter en fris av foton och andra tavlor med abstrakta motiv. Fotona är av "skräpiga" skogsscenarier i stor skärpa. När det finns andra paneler i frisen som har tredimensionella ytor, spiller intrycket över på fotona som ser ut att kunna stickas eller vara sträva. Men förutom den intressanta effekten ser jag inte sammanhanget eller meningen med frisen.

Länk till Galleri Riis sida om utställningen


3 kommentarer:

  1. Måleriet gjorde på mig ett lite dystert intryck. Grå jord, grå natur, något underjordiskt. Fotona var jag mindre imponerad av, gillade heller inte deras placering.

    SvaraRadera
  2. Jag tyckte ju bättre om hans förra utställning. Såg du den? Då kände man verkligen tyngden av jorden och årtusenden. Nu kanske han är på väg åt något annat uttryck, men det är halv-tungt och halv-lätt utan att det har blivit något konkret, i mina ögon. Vi får se vad konstnären gör härnäst.

    SvaraRadera
  3. Nej tror inte jag har sett något av Andreas Eriksson tidigare utom hans "moleholes" på Artipelag i somras. Men måleriet har ett visst sug i sig som är svårt att komma ifrån. Ska komma ihåg namnet framöver.

    SvaraRadera