Hans Lannér målar motiv med vaga konturer och blekta färger. De skulle kunna avbilda svenska landskap med dämpade färgskalor eller afrikanska landskap, otydliga under starkt solljus. Utställningen heter Ingenstans/No place, så jag antar att åskådaren får välja var hen vill placera bilderna.
 |
| Kwames mamma (2012) |
Jag brukar tycka om bilder som är mångtydiga och inbjuder betraktaren att fylla i med sina egna upplevelser. Men när jag ser Hans Lannérs verk tycker jag att de lämnar för mycket åt åskådaren och gör för litet själva. Föremålen är enkelt målade och människor saknas oftast i bilderna, trots att titlarna antyder att de skulle finnas där. Varken de avskalade tavlorna eller de kryptiska titlarna väcker mitt intresse. Men jag kan tänka mig att det finns andra människor som de talar direkt till, och ger en stor upplevelse.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om utställningen
 |
| Kattvakt (2012) |
Jag hittade inte heller nånting intressant på den utställningen. Det märks på maneret att Lanner antagligen kan måla, men till vad använder han sin förmåga?
SvaraRaderaHan verkar ju seriös, när man läser att han själv är mycket noga med att ha ett motiv när han börjar. Och andra människor kanske upplever att han talar på precis rätt våglängd för dem. Men för egen del känner jag att det han försöker säga går mig fullständigt förbi.
SvaraRadera