Almost No Memory av Lydia Davis

Denna den andra novellsamlingen av Lydia Davis penna gavs ut elva år efter den första, Break It Down. Många saker är sig lika i Davis prosa: en berättelse kan vara några sidor lång, eller bara en rad på en sida. Huvudpersonerna är ofta namnlösa, med historier som berättas i generella termer men som ändå verkar uppkomna ur en specifik situation. För mig antyder den här generaliseringen att någon vill hantera sina sorger genom att göra dem allmängiltiga. Men skönt nog verkar inte människorna lika ensamma, olyckliga och inknutna i sina egna paranoida tankar i den här samlingen.

I Almost No Memory uppstår problemen ofta i möten med andra människor - två personer som är missnöjda med varandra, förhoppningar som inte infrias - allt det här som händer särskilt mellan människor som står varandra nära. Även om deras frågor och förklaringar ofta leder till större missförstånd, så försöker de i alla fall kommunicera. På så sätt är stämningen litet mer positiv än i Break It Down. Bra! Annars skulle jag oroat mig så för de ensamma människorna med sina surrande tankar.

Många av novellerna är dock sorgliga, men innehåller tack och lov ögonblick av medmänsklighet och tröst. Som den här, Fear:

Nearly every morning, a certain woman in our community comes running out of her house with her face white and her overcoat flapping wildly. She cries out, "Emergency, emergency," and one of us runs to her and holds her until her fears are calmed. We know she is making it up, nothing has really happened to her. But we understand, because there is hardly one of us who has not been moved at some time to do just what she has done, and every time, it has taken all of our strength, and even the strength of our friends and families, too, to quiet us.

Ibland blir de mest knapphändiga novellerna till ordlekar, som i To Reiterate, där Michel Butors ursprungliga utsaga "to travel is to write, because to travel is to read" kombineras vidare: "To write is to travel, to write is to read, to read is to write, and to read is to travel." Mening efter mening av logiska bocksprång som gör mig full i skratt mynnar till sist ut i en lång lång mening om hur "and to read is also to read, and even more, because when you read you read, but also travel, because traveling read, therefore read and read;" Jag tappar bort mig och kan bara njuta och skratta!

I Pastor Elaine's Newsletter tar Davis/berättaren upp en klassisk mening som har samma möjlighet att övertolkas och överförstås, nämligen Paulus ord ur Romarbrevet: "Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag." På formell engelska blir utsagan ännu lättare/svårare att övertolka och dekonstruera med intellektuell uppriktighet. Detta speciellt som den sympatiska Pastor Elaine har använt sig av Paulus ord för att illustrera hur hennes trädgårdsland länsats av vilda djur ("a night creature"). Det var inte helt genomtänkt av henne, särskilt med tanke på hur orden skulle komma att analyseras och omstruktureras av novellens berättare. Men det slutar ändå med att den som för ordet, då hon går förbi Pastor Elaines trädgård, funderar över när hon faktiskt beter sig som hon inte vill mot de näa och kära som hon ändå vill behandla väl. Så de intellektuella diskurserna grundades i vardagssituationer, och jag tycker om att den här novellsamlingen har den förankringen.

Fler böcker av Lydia Davis:
Break It Down
Samuel Johnson Is Indignant
Varieties of Disturbance