Efter att ha låtit en lekman spela detektiv i en existensiell gåta i boken City of Glass, låter Paul Auster en yrkesman ta ett liknande övervakningsuppdrag i boken Ghosts. Det är en person som skall följas och övervakas, och det är en person som anlitar detektiven och därefter drar sig undan vidare kontakt. Huvudpersonerna är namngivna efter färger: Blue, White, Black, och i periferin Brown, Gray, Green och Violet. Verkliga personer får behålla sina namn, men det dyker också upp en Redman och en Jimmy Rose. Vem har anonymiserat persongalleriet för oss läsare, och varför? En mestadels frånvarande berättarröst får sista ordet men bidrar inte med några förklaringar, bara korta fakta.
När Blue får uppdraget av White att övervaka Black, är allt arrangerat för honom; en lämpligt belägen lägenhet, en garderob med passande kläder. Att följa en man som sällan går några överraskande ärenden är praktiskt sett inte svårt, men förstås frustrerande i sin orörlighet. Blues tankar börjar vandra, och han försöker ta sig närmare Black. Samtidigt börjar de två mer och mer att likna spegelbilder av varandra.
Efter att ha läst ut den korta boken funderar jag på vad som är dess mening. Man skulle kunna se på Blues förhållande till Black som människans förhållande till Gud. Blue försöker observera och förstå Black utan särskilt många ledtrådar. Det visar sig att Black känner till Blues observationer, och kanske till och med känner sympati för honom. Jag tycker att det är en intressant tolkning, men det får mig ändå inte att tycka om boken.
Jag begär inte att alla böcker jag läser skall vara verklighetstrogna. Men Ghosts faller mitt emellan realistisk och surrealistisk utan att låta sig färgas tillräckligt av någondera. Historien känns så konstruerad, som om klassens ljus har tänkt ut något riktigt imponerande men inte riktigt kunnat ge det kött på benen. Den överraskande berättarrösten dyker också upp litet för lägligt. Jag hoppas bli mer engagerad av trilogins sista del.
Fler böcker av Paul Auster:
City of Glass
The Locked Room
The Brooklyn Follies
4 3 2 1
När Blue får uppdraget av White att övervaka Black, är allt arrangerat för honom; en lämpligt belägen lägenhet, en garderob med passande kläder. Att följa en man som sällan går några överraskande ärenden är praktiskt sett inte svårt, men förstås frustrerande i sin orörlighet. Blues tankar börjar vandra, och han försöker ta sig närmare Black. Samtidigt börjar de två mer och mer att likna spegelbilder av varandra.
Efter att ha läst ut den korta boken funderar jag på vad som är dess mening. Man skulle kunna se på Blues förhållande till Black som människans förhållande till Gud. Blue försöker observera och förstå Black utan särskilt många ledtrådar. Det visar sig att Black känner till Blues observationer, och kanske till och med känner sympati för honom. Jag tycker att det är en intressant tolkning, men det får mig ändå inte att tycka om boken.
Jag begär inte att alla böcker jag läser skall vara verklighetstrogna. Men Ghosts faller mitt emellan realistisk och surrealistisk utan att låta sig färgas tillräckligt av någondera. Historien känns så konstruerad, som om klassens ljus har tänkt ut något riktigt imponerande men inte riktigt kunnat ge det kött på benen. Den överraskande berättarrösten dyker också upp litet för lägligt. Jag hoppas bli mer engagerad av trilogins sista del.
Fler böcker av Paul Auster:
City of Glass
The Locked Room
The Brooklyn Follies
4 3 2 1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar