måndag 16 april 2012

Marcus Mårtenson på Angelika Knäpper Gallery

Verken på väggarna drar blickarna till sig. De är färggranna, är skurna till spännande former (en dödskalle, en stor hand), och är bemålade med enkla bilder och slagkraftiga budskap. "STAY MOTIVATED", "LIVE LARGE" och liknande hör till de positiva slagorden. Andra har en hotfull ton, som för att skrämma åskådaren in på den rätta vägen. En tavla är utformad som en spelplan med tydliga kliv uppåt eller nedåt i karriären. På ett "lyckohjul" kan man snurra fram olika katastrofer, varav en är trendiga "Zombie Apocalypse".


Marcus Mårtenson vill fånga tidsandan med sina verk. Men hans konst skrapar bara på ytan och säger inte tillräckligt. Visst känner man igen mottona som är uppmuntrande och tvingande på samma gång. Men vem får någon ny insikt av att se dem framställda så här? Utställningens verk brister både i idé och framställning. Jag upplever en känsla av pubertal indignation i det infantila fokuset på slagord, de naivistiska avbildningarna och utförandet i spelform. Mina misstankar bekräftas av den stora tavlan som förmodligen målar av de coolaste kidsen som hänger på Hootchy Kootchy Club. Det vittnar inte om några större ambitioner än att imponera på kompisgänget, och är snarast genant. Nej, tack. Jag förväntar mig mer än så här av samtidskonsten.

Länk till Angelika Knäppers sida om Marcus Mårtenson


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar