Gertrude Stein träder in på sin scen, säker på sig själv och på sin betydelse. Scenbygget är i trä, helt naket och upplyst av strålkastare. Det är den rätta bakgrunden för någon som vet att hon kan fylla den med sin egen person, och med det hon kommer att berätta för oss.
Gunilla Röör spelar Gertrude Stein, en kvinna med attribut som skulle kunna klassificeras som manliga, men som helt klart är ett med Steins personlighet. Hon sitter bredbent och talar med en djup och säker röst, med eftertryck och fullständigt övertygad om att hennes ord är värda full uppmärksamhet. Jag tycker om mycket av rollen och mycket av gestaltningen, men inte hur Röör överdriver diktionen ibland, lägger betoningen och drar ut på ord så att de snarare blir en (modern) drift med personens egen självsäkerhet.
Gertrude Stein levde under en fascinerande tid tillsammans med en mängd andra människor som åstadkom storverk inom konst, litteratur och musik. Vi får höra om hur Stein upptäckte och uppmuntrade flera av dem, och utvecklade sin egen litterära stil. Den självcentrerade berättelsen stämmer med den självsäkra person vi ser, men det är kanske just därför som det är bra att i andra akten få höra hur Steins bror utmanar hennes självbild.
Jag har insett att jag har svårare att ta till mig en berättelse enbart genom att lyssna till ord, vilket ju är fallet här. Visserligen tappar jag bara koncentrationen ett fåtal ögonblick, och visst stannade några scener kvar i minnet. Men monologen Gertrude Stein Gertrude Stein Gertrude Stein kändes litet för lång med sina två timmar, och skulle kanske kunnat vara strukturerad annorlunda. Under första akten är ljusspelet ovanför scenen mer irriterande än stimulerande. Nåväl, det är nyttigt att koncentera sig och låta sina hjärnvindlingar arbeta hårdare ibland.
Länk till Stadsteaterns sida om Gertrude Stein
Foto: Carl Thorborg
Gunilla Röör spelar Gertrude Stein, en kvinna med attribut som skulle kunna klassificeras som manliga, men som helt klart är ett med Steins personlighet. Hon sitter bredbent och talar med en djup och säker röst, med eftertryck och fullständigt övertygad om att hennes ord är värda full uppmärksamhet. Jag tycker om mycket av rollen och mycket av gestaltningen, men inte hur Röör överdriver diktionen ibland, lägger betoningen och drar ut på ord så att de snarare blir en (modern) drift med personens egen självsäkerhet.
Gertrude Stein levde under en fascinerande tid tillsammans med en mängd andra människor som åstadkom storverk inom konst, litteratur och musik. Vi får höra om hur Stein upptäckte och uppmuntrade flera av dem, och utvecklade sin egen litterära stil. Den självcentrerade berättelsen stämmer med den självsäkra person vi ser, men det är kanske just därför som det är bra att i andra akten få höra hur Steins bror utmanar hennes självbild.
Jag har insett att jag har svårare att ta till mig en berättelse enbart genom att lyssna till ord, vilket ju är fallet här. Visserligen tappar jag bara koncentrationen ett fåtal ögonblick, och visst stannade några scener kvar i minnet. Men monologen Gertrude Stein Gertrude Stein Gertrude Stein kändes litet för lång med sina två timmar, och skulle kanske kunnat vara strukturerad annorlunda. Under första akten är ljusspelet ovanför scenen mer irriterande än stimulerande. Nåväl, det är nyttigt att koncentera sig och låta sina hjärnvindlingar arbeta hårdare ibland.
Länk till Stadsteaterns sida om Gertrude Stein
Gertrude Stein - If I Told Him by poetictouch
Mm. En av mina mäktigare teaterupplevelser är Margareta Krook i den här rollen. Oj så bra.
SvaraRaderaOm Röör kan dominera en salong lika lätt vet jag inte, men tack för att jag fick läsa om det!
Åh, Margareta Krook, det måste ha varit en upplevelse! Grattis till att du har sett den klassiska uppsättningen!
SvaraRadera