Friedrich Dürrenmatt skrev böcker, pjäser och manus för såväl radio som TV och film. Abendstunde im Spätherbst skrevs 1956 som ett hörspel för radion och har också filmatiserats, men fungerar bra som pjäs på Berliner Kriminal Theater.
Det rör sig om författaren Herr Korbes (Ulrich Voss) vars böcker om hemska mordgåtor gjort honom till både bästsäljare och Nobelpristagare, och han har många beundrare och beundrarinnor. Till hans hotellsvit på en solig badort kommer den pensionerade bokhållaren Herr Fürchtegott Hofer (Manfred Schlosser). Han har gått igenom Korbes böcker och dessas tjugotvå (kanske tjugoen) gruvliga mord begångna på exotiska platser som Turkiet och Argentina. Den noggranne bokhållaren har sedan jämfört tidningsnotiser från dessa platser och funnit att det faktiskt har begåtts motsvarande mord vid tidpunkter innan respektive bok kom ut. Hur hänger det ihop? Är det inte så, att det är Herr Korbes själv som har begått alla dessa mord? Men käre Herr Hofer, hur kan ni då tro att ni kan stiga in hos en misstänkt massmördare med den anklagelsen och komma ut hel?!
Herr Korbes berättarröst ledsagar handlingen då och då, säkert som en rest av radioversionen, för här dubblerar den bara vad som syns på scenen. Att döma av den berättarrösten kan jag inte tycka att Herr Korbes är värd sitt Nobelpris, för det är kliché efter kliché som radas upp. Tyvärr är också handlingen gubbsjuk, med söta unga flickor som slänger sig efter den gamle, så att man suckar och måste påminna sig om att historien skrevs för över femtio år sedan, och att man är i Tyskland där folk fortfarande tycker sådan är skojigt.
För femtio år sedan var den här historien nog också mer överraskande och kanske litet upprörande. Idag, med Rupert Pupkin-efterföljare i alla medier blir chocken inte lika stor. Jag hade önskat att pjäsen varit kortare och mer koncentrerad, men jag förstår att de litet omständiga dialogerna är vad som bär Dürrenmatts kännemärke. Visst är pjäsen förutsägbar, men ändå ganska påhittig på vägen dit.
Länk till Berliner Kriminal Theaters sida om pjäsen
Det rör sig om författaren Herr Korbes (Ulrich Voss) vars böcker om hemska mordgåtor gjort honom till både bästsäljare och Nobelpristagare, och han har många beundrare och beundrarinnor. Till hans hotellsvit på en solig badort kommer den pensionerade bokhållaren Herr Fürchtegott Hofer (Manfred Schlosser). Han har gått igenom Korbes böcker och dessas tjugotvå (kanske tjugoen) gruvliga mord begångna på exotiska platser som Turkiet och Argentina. Den noggranne bokhållaren har sedan jämfört tidningsnotiser från dessa platser och funnit att det faktiskt har begåtts motsvarande mord vid tidpunkter innan respektive bok kom ut. Hur hänger det ihop? Är det inte så, att det är Herr Korbes själv som har begått alla dessa mord? Men käre Herr Hofer, hur kan ni då tro att ni kan stiga in hos en misstänkt massmördare med den anklagelsen och komma ut hel?!
Herr Korbes berättarröst ledsagar handlingen då och då, säkert som en rest av radioversionen, för här dubblerar den bara vad som syns på scenen. Att döma av den berättarrösten kan jag inte tycka att Herr Korbes är värd sitt Nobelpris, för det är kliché efter kliché som radas upp. Tyvärr är också handlingen gubbsjuk, med söta unga flickor som slänger sig efter den gamle, så att man suckar och måste påminna sig om att historien skrevs för över femtio år sedan, och att man är i Tyskland där folk fortfarande tycker sådan är skojigt.
För femtio år sedan var den här historien nog också mer överraskande och kanske litet upprörande. Idag, med Rupert Pupkin-efterföljare i alla medier blir chocken inte lika stor. Jag hade önskat att pjäsen varit kortare och mer koncentrerad, men jag förstår att de litet omständiga dialogerna är vad som bär Dürrenmatts kännemärke. Visst är pjäsen förutsägbar, men ändå ganska påhittig på vägen dit.
Länk till Berliner Kriminal Theaters sida om pjäsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar