Dan Wolgers på Galleri Riis

Dan Wolgers, Mirror with mirror (2011)

Något jag älskar i konsten är när verken antyder att det finns något annat bakom det vi ser. Något djupare, något större, något sublimt bortom tingen. På Galleri Riis visas Dan Wolgers serie Hidden from view, med flera verk som förmedlar just den känslan. Jag börjar med att se på fotogravyrerna där motivet utgörs av speglar med ornamenterade ramar som visar skymtar av ett rum. Staplade stolar och möbler övertäckta med tygskynken ger en (lätt spöklik) känsla av att titta in i konsthistoriens motivförråd, speciellt som ett av de avbildade rummen har Vermeers storrutiga golv.

Dan Wolgers, Dark Binoculars (2011)

En annan gravyr visar två självlysande jordglober. Med den bilden i minnet får även de mörka jordgloberna på de följande bilderna något magiskt över sig. Vilken planet visar de? Vår egen jord, sedd med någon annans ögon? Den ojämnt skuggade bakgrunden ger hela tavlan en kosmisk atmosfär. Därefter, kikare, som ligger orörda i ett plan, där det från objektiven lyser ett intensivt ljus (som dock varken verkar kasta ljus eller skugga utanför kikarobjekten). Jag blir både lockad och skrämd av att tänka på vad som kan orsaka det ljuset.

De verk som är skulpturer ihopsatta av funna objekt känns inte lika intressanta efter det. Det enda som väcker fantasin är huvudet, klassiskt vitt med en krans av lockar, där det sitter en hasp i vardera ögonvrån. Öglorna ser ut som tårar. Men dessutom är det tankeväckande: Kan man försluta sin blick? Stannar alla intryck kvar i minnet då?

Länk till Galleri Riis sida om Hidden from view

Dan Wolgers, Face (2011)